Mama London

Hon heter egentligen Pauline Njabuka, men i östra DR Kongo säger alla Mama London. I mer än 15 år har hon drivit ett mycket speciellt daghem i storstaden Bukavu. Samtliga barn där är nämligen resultat av våldtäkter.

 

Varje dag kommer skadade kvinnor till Panzisjukhuset

Våldtäkterna används som vapen i den utdragna och komplicerade konflikt som pågått här sedan länge. Tiotusentals kvinnor är svårt skadade av det gränslösa övervåld som de utsatts för i samband med våldtäkterna. Dessutom är det vanligtvis kvinnorna som får skulden för övergreppen och de förskjuts då ofta från sina familjer och släktgemenskap.

Varje dag kommer nya våldtäktsfall till Panzisjukhuset som ligger i samma stad som Mama Londons daghem. Kvinnorna har hört att de på Panzi kan få hjälp av den berömde Dr Mukwege. De är ofta så allvarligt skadade i underlivet att det krävs flera kirurgiska ingrepp innan de är någorlunda återställda rent fysiskt. Många är även illa däran psykiskt. Därför är kombinationen av medicinsk vård och psykologiskt stöd avgörande för att kunna hjälpa dem.

På Mama Londons daghem tar man hand om de barn som blivit till genom våldtäkt och ser till att de får mat, lekkamrater och en trygg miljö. Under tiden får mammorna olika former av stöd: de tar igen förlorad skolgång, går en yrkesutbildning eller får hjälp att skaffa ett jobb. Alla deltar i en regelbunden gruppterapi, i syfte att hjälpa dem att bättre hantera den svåra situation de befinner sig i.

 

Två kvinnor som fått hjälp hos Mama London

 

En av de hundratals drabbade kvinnor som har fått hjälp hos Mama London heter Hekima. Hekima var bara en skolflicka när hon och tre vänner rövades bort av en milisgrupp och användes som deras sexslavar. När gruppen hamnade i en eldstrid lyckades Hekima och en av de andra flickorna fly. De gömde sig i en lastbil fylld med sockerrör och tog sig så småningom till Bukavu, där ingen av dem tidigare hade varit. Hekima hade blivit gravid efter övergreppen som hon utsatts för under tiden i fångenskap. När hon kom med sitt nyfödda barn till Mama London, bara grät hon. I dag, några år senare, är Hekima en helt annan människa. Hon har framtidsdrömmar och är glad över sin dotter Plamedi, som går på daghemmet.


En annan av tjejerna heter Bonane och är 18 år. Hon var bara en liten flicka när hon våldtogs av en soldat och blev gravid. För några år sedan kunde hon inte ens drömma om att fortsätta gå skolan, men nu går hon sista året på gymnasiet, har bra betyg och vill läsa sociologi på universitet. Hennes dröm är att bli socialarbetare för att hjälpa andra att få ett bättre liv. I början skämdes hon över sin situation och klasskompisarna tyckte det var konstigt att Bonane hade ett barn, när hon själv var ett barn. Men Bonane lämnar sin son på daghemmet, som ser till att han kommer till småskolan. Efter skolan återvänder han, får mat och leker med sina kamrater. Och Bonane kan koncentrera sig på sin utbildning.

 

Så här kan du stödja Mama Londons och Panzisjukhusets arbete: