Mammagalan - hon är värd för kvällen

”Att vara mamma är fantastiskt”, säger Sofia Wistam en av programledarna för den allra första Mammagalan. En hyllning till alla världens mammor på självaste mors dag.

Text: Therese Hedlund
Foto: Fredrik Sandberg/TT

 

Jag möter Sofia Wistam strax innan hon ska åka till Margate i Sydafrika med Läkarmissionen för att filma inför Mammagalan. De ska bland annat besöka barncentret Give a Child a Family och dess grundare Monica Woodhouse. Sofias yngste son, Lennox, ska följa med, men han är i skolan när vi ses för att prata om mammahjärtan, de som aldrig slutar slå, när de en gång börjat banka.

 – Att få barn är att börja älska någon mer än sig själv. Efter det handlar hela livet om att sätta någon annan först. Men det är ett enormt ansvar att vara förälder, och se till att barnen mår bra, att följa och parera, säger Sofia.

 

Sofia Wistam är just nu aktuell med programmet "Sofias änglar" på Kanal 5.

Själv har hon fyra barn i åldrarna 11 till 26 och älskar att vara mamma. Hon behövde därför ingen längre betänketid för att säga ja till att, med podd- kollegan Pernilla Wahlgren vid sin sida, leda Sveriges första gala helt ägnad alla mammor. 

 – Initiativet med en gala för världens mammor känns fantastiskt. En mamma som ger kärlek och trygghet ska vara en självklarhet för alla barn. Men en mamma behöver inte vara biologisk utan bara en person som älskar dig villkorslöst. Det kan vara en annan vuxen eller självklart även en pappa.

Sofia har en lång tv-karriär bakom sig. Det program hon är mest aktuell med nu är Sofias änglar, där hon, Mattias Särnholm och Johnnie Krigström, hjälper familjer som drabbats av svårigheter. Ett uppdrag som gjort att hon på ett nytt sätt vågat möta sina egna känslor, och även möta andras sorg och saknad

– När vi träffar föräldrar som har förlorat ett barn, vilket jag tror är värsta man kan råka ut för, slås jag ofta av hur de ändå fortsätter leva. Att de kan skratta och skämta, och gå upp på morgonen.

 

"Här blommar fantasin på ett annat sätt en hemma", säger Sofia under sitt besök på barncentret i Sydafrika.

I början funderade Sofia mycket över det, men i dag ser hon hur valet att fortsätta leva kan öppna en väg tillbaka till glädjen – mitt i allt. Något vi kommer in på när jag ringer henne under resan till Sydafrika. När vi talas vid är de hos Monica Woodhouse på barncentret, och dagen innan besökte de en av Margates kåkstäder.

–Att komma dit kändes overkligt. Jag har sett mycket elände på tv men att vara här är en annan sak. Och det är lärorikt för Lennox att se hur det kan vara. För honom är det självklart att ha en säng, mat, medicin, men när han tittade in i ett hus och frågade: ”Har de bara en stol och en matta?” och svaret blev ja, det är klart att det väcker tankar hos honom.

– Samma sak när vi mötte ett gäng killar som lekte kurragömma, stod på händer, voltade och hade jätteroligt. Våra skärmberoende ungar har mycket att lära av dem. Här blommar fantasin på ett annat sätt än hemma. En kille hade till exempel hur roligt som helst med en leksakstraktor utan hjul, en sådan som våra ungar hade slängt för länge sen.

 

Sofias son Lennox gör en high five med några av barnen på barncentret Give a Child a Family.

Medan jag pratar med Sofia hör jag barn som sjunger i bakgrunden. Barn som bor på Give a Child a Familys center, och som antingen är föräldralösa eller saknar en närstående att bo hos.

–När Monica köpte den här tomten på 1990-talet kunde hon nog inte se allt det här framför sig, men när jag står här nu och tittar på barnen som sjunger, inser jag att det är något unikt hon har byggt upp. Arbetet de utför här är magiskt. Därför är det så viktigt att fler blir månadsgivare, för att Monica och de andra ska veta vad de har att röra sig med och kunna hålla verksamheten stadig ekonomiskt så att de kan hjälpa fler.

För Monica Woodhouse är det självklart att alla i ”hennes” barnaskara får en ny, bra familj, precis som hundratals andra fått innan dem. Monica arbetar hela tiden med att hitta, coacha och godkänna fler kloka vuxna som vill bli fosterföräldrar.

 –Det krävs passion för att göra det här. Det är inget hastverk där de tänker, ”ja, den här familjen får väl duga”. En del familjer kan leva i fattigdom materiellt sett, men det finns massor av kärlek och de skulle aldrig sätta ett barn i en familj där de inte skulle lämna sina egna barn, säger Sofia.

Som hos Elisabeth, änkan de besökte häromdagen, som utöver sina egna fyra barn, har valt att öppna sitt hem för ett barn till.

 

Sofia om Monica Woodhouse: ”Otroligt varm, väldigt professionell och med ett enormt hjärta.”

– Hon pratade om sin fina lilla kille som om det var hennes egen, och det fanns inga tvivel om att han såg henne som sin mamma. Hon berättade att han är så rolig och härlig och att han älskar att sjunga och spela gitarr. ”Åh, vad bra tänkte vi, han har en hobby”, men så gick han och hämtade gitarren, och det visade sig vara en planka med tre fiskelinor på. Det var hans gitarr. Det var så hjärtslitande. Så om det så är det sista vi gör här, så ska vi försöka se till att han får en riktig gitarr.

 Men även om de mitt i allt, sett många glada ansikten på resan, så finns allvaret hela tiden med, som i mötet med en liten fyraårig pojke som visade sig ha hiv, precis som hans syskon, samtidigt som deras mamma är döende i aids.

 –Plötsligt inser man att de där små skrattande barnen inom snar framtid kommer vara utan sin mamma Och i bästa fall finns då Monica och hennes team där och fångar upp.

 Mötet med fyraåringen kom att djupt beröra Sofia åter igen när hon efteråt frågade Lennox vad han skulle sakna mest om han bodde här.

 –Hans svar blev: ”DIG”, säger Sofia och tystnar

 

Här kan du få tips på morsdagspresenter.