”Spåren finns kvar”

Hur förlåter man och lever vidare i ett samhälle som har diskriminerat och särbehandlat i åratal? I Sydafrika kämpar invånarna fortfarande, tjugofyra år efter avskaffandet av apartheid, med att visa respekt för varandra oavsett hudfärg.

Text: Johanna BergKratz
Foto: Nomvuyi Sukantaka/Arkivbild: John Parkin

 

Nomvuyi Sukantaka, 44, minns sin barndom i Sydafrika. Hon växte upp i en så kallad bantustan, ett område som regimen skapade för svarta i sin strävan efter total rassegregation. När Sydafrika blev en demokrati var Nomvuyi Sukantaka 20 år.

I dag är hon utbildad socialarbetare och ansvarig för utbildningen av fosterföräldrar och socialpedagoger hos Läkarmissionens partner Give a Child a Family i Sydafrika. 

 

Selfie -Nomvuyi Sukantaka.

Vilket är ditt starkaste minne från apartheidsystemet?

Det är från när jag besökte min mamma på hennes arbete som hushållerska. Hon städade och jag fick tillåtelse av arbetsgivaren att gå in och titta på tv. Jag satt på soffan och efter en stund hörde jag hur ’madamen’ kallade på min mamma. Jag visste inte vad som hände för jag var koncentrerad på programmet. Men efter en stund kom mamma fram till mig och bad mig sätta mig på golvet i stället. Sedan ursäktade hon sig för ’madamen’.

Hur känner du i dag när du ser tillbaka på den tiden?

– Apartheid var en väldigt dålig tid och det är sorgligt att tänka på det, för det representerar inte mänsklighet. Spåren av det finns fortfarande kvar, åt båda hållen.

Det existerar fortfarande och det kommer att ta tid att komma över. Det finns en misstänksamhet mellan människor och man förväntar sig det värsta från varandra.

– Vissa vita känner att de har ett ansvar för apartheidsystemet, trots att det fanns långt innan de själva föddes. Men de ska ju inte behöva känna sig obekväma bara för att de är vita. Å andra sidan kan svarta känna sig i underläge i jämförelse med sina vita kolleger och det måste få ett slut, för hudfärg avgör inte vem du är. Vi har mycket att uppskatta varandra för.

 

Bild från Johannesburg, Sydafrika 1989. Svarta och vita passagerare tillsammans i en buss.

Men finns det också goda exempel i din vardag?

– Ja! Det finns många exempel där människor lever tillsammans. Det handlar om var du befinner dig, i vilka miljöer du rör dig. Min egen arbetsplats är ett exempel. Här är vi som en stor familj där vi gör saker tillsammans och har samma ideal och värderingar. Jag tror inte att barnen som bor här reflekterar över svarta eller vita.

Vad gör du om du känner att någon ser ner på dig på grund av din hudfärg?

– Om en person beter sig negativt utan att inse att det är på grund av min hudfärg så försöker jag alltid ta in någon positivt aspekt i samtalet, så att hudfärgen inte avgör vårt beteende, utan så att vi fokuserar på det verkliga problemet. Om en person är öppet aggressiv så engagerar jag mig inte.

– Jag tror att om jag själv har ett positivt beteende så kommer andra att bete sig positivt tillbaka. Men man måste vara genuin, och inte bara göra det för att man ska. Det är en bra modell som vårt samhälle måste ta till sig, också för framtida generationer. För om jag själv inte har en positiv inställning, så kan jag inte ge något positivt till andra.

 

Nomvuyis tankar om framtiden:
Vi måste vilja se varandras behov och börja på ett nytt kapitel. Det behöver inte komma från regeringen, utan måste börja bland oss vanliga medborgare, eftersom det är vi som lever tillsammans.

Vi måste acceptera varandras svagheter. Ingen är perfekt, varken på grund av kultur eller hudfärg.

Vi måste respektera vår skapare eftersom han visste varför han skapade olika hudfärger.

 

Fakta, Apartheid:
Apartheid var det samhällssystem som rådde i Sydafrika mellan 1948 – 1994. Syftat var att upprätthålla ett system där en grupp människor dominerade över andra, baserat på hudfärg.

Systemet lagfästes efter att Nationalistpartiet vann valet 1948 och slog fast att de med olika hudfärg skulle hållas åtskilda: vita, afrikaner, indier och andra.

Slutet för apartheidsystemet kom via en serie reformer under 1990-talet, som mynnade ut i de första allmänna valen 1994, då ANC-ledaren Nelson Mandela, valdes till landets president.