Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen.

Läs mer om hur vi använder cookies

Så drabbar pandemin Panzi

Din gåva förändrar framtiden!

Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i ett 40-tal länder i fyra världsdelar.

När coronaviruset slog till mot Panzisjukhuset i Kongo stannade intensivvårdsläkaren Jean Paul kvar.

Även om äldre personer utgör den stora riskgruppen för coronaviruset så tillhör sjukvårdspersonal den mest utsatta yrkesgruppen just nu. I Sverige såväl som i Kongo.

– Det är för att vi är så fysiskt nära dem vi hjälper, säger Jean Paul Buhendwa, läkare på Panzisjukhuset i Bukavu.

 

Precis när Kongo börjat se ljuset efter ebolautbrottet kom coronaviruset. Som den enda intensivvårdsläkaren som finns på Panzisjukhuset jobbar Jean Paul Buhendwa långa dagar, från sex på morgonen till åtta på kvällen. Foto: Läkarmissionen/Panzisjukhuset

Bukavu är en stad med en miljon invånare. Totalt finns där i dag tre intensivvårdsläkare. Jean Paul Buhendwa är en av dem. Han är utbildad i Kongo och i Frankrike och skulle egentligen ha möjlighet att sätta sig i säkerhet i Europa, men han väljer att stanna på Panzisjukhuset. Jean Paul är nämligen den enda intensivvårdsläkaren de har.

– Det finns ingen annan som kan det jag kan och jag kan inte lämna sjukhuset när de behöver min hjälp.

Jean Paul kommer till jobbet klockan sex varje morgon och går sällan hem före åtta på kvällen. Han har jour dygnet runt. Kongo är i slutskedet av att bekämpa det ebolautbrott som varat i 1,5 år. Precis när det nästan är över, är det dags för nästa virus.

– Ebola smittar inte lika lätt. Man måste ha närmare kontakt med den som är smittad. Corona sprids lättare och är därmed farligare, säger Jean Paul.

 

Han tror dock att många, genom att leva i ett land som Kongo, har en viss vana av att hantera osäkerhet. I nästan hela Jean Pauls liv har kriget varit närvarande. Ibland längre bort, ibland riktigt nära.

– Ingen har några garantier i livet. Jag är van att leva nära döden. Men nu är läget kritiskt och det är klart att jag är orolig för egen del. Jag har tre barn som behöver mig och jag har kollegor som behöver skyddas, säger Jean Paul.

De som är äldre än 65 år eller är gravida får inte längre jobba på Panzisjukhuset. Personalen har ont om skyddsutrustning. Skyddsmasker och handskar räcker inte till. De har inte ens långärmade skjortor som räcker nu när de används hela tiden och slits fort. Och eftersom det är brist på skyddsutrustning över hela världen är det nästan omöjligt att få något sådant sänt till Kongo.

 

Jean Paul stod i operationsrummet med Denis Mukwege när beskedet kom att han fått Nobels fredspris. De jobbar sida vid sida även nu, trots att båda skulle kunna sätta sig i säkerhet utomlands. Foto: Läkarmissionen/Jörgen Ulvsgärd

På Panzi separeras patientgrupper nu. De med tbc är på ett ställe, kvinnor som utsatts för sexuellt våld på ett annat, hiv-smittade ytterligare någon annanstans. Men det finns en riskgrupp på Panzisjukhuset som skiljer sig från riskgrupperna i Europa eller USA.

– De undernärda barnen är alldeles för svaga för det här. Även om coronaviruset är farligast för äldre så kommer de barnen att dö direkt om de smittas.

När det gäller respiratorer så är det egentligen inte antalet maskiner som är det stora problemet här. De har ett tiotal av varierande årsmodell som fungerar bra.

– Men vi saknar personal som kan hantera dem, säger Jean Paul.

 

Elektriciteten är ett annat bekymmer. En respirator kräver elektricitet som går att räkna med dygnet runt. Så ser det inte ut i Bukavu. Sjukhuset har generatorer för att täcka upp för strömavbrotten, men det gäller att de går igång inom en minut om strömmen går. Annars dör patienterna i respiratorerna.

Jean Paul var den som stod vid operationsbordet med doktor Mukwege när han fick beskedet om fredspriset. Nu jobbar de tillsammans i coronakrisen. Även doktor Mukwege skulle kunna lämna Kongo och sätta sig i någorlunda säkerhet men väljer att stanna. Han har dessutom tackat ja till att bli ansvarig för hela coronabekämpningen i södra Kivu, trots att han själv börjar bli äldre.

– Doktor Mukwege får mejl från hela världen från människor som tycker att han ska sätta sig i karantän, men han menar att då går han emot allt han tror på. Vi har valt att utbilda oss till läkare av en anledning. Vi kan inte fly när faran kommer, säger Jean Paul.

Text: Eva Nordenstam von Delwig

Andra sätt att hjälpa

Nedan finns fler exempel på hur du kan bidra till vår verksamhet och till att utsatta människor får chansen till en bättre framtid.

Minnesgåva

Om du vill hedra en vän eller anhörig som går bort kan ett minnesblad från Läkarmissionen vara ett fint sätt.

Gåvogram

Fira någon du tycker om med ett vackert gåvogram, som samtidigt hjälper de som behöver det allra mest.

Gåvoshop

Ge bort en god gärning i stället för en vanlig present på kalaset eller bröllopet.

Månadsgivare

Att ge via autogiro är det mest kostnadseffektiva och långsiktiga sättet att hjälpa.

Engångsgåva

Ge en valfri gåva och betala enkelt via bank, kort, SMS, WyWallet eller Swish.