Din gåva förändrar framtiden!
Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i ett 40-tal länder i fyra världsdelar.
Tilda och Alva Kaarto firade ett annorlunda påsklov förra året. De följde med sin mamma Maria, som arbetar på Läkarmissionen, till Uganda.
Text: Eva Nordenstam
Foto: Maria Kaarto
Resan gick till Ugandas huvudstad Kampala, där systrarna träffade barn som får hjälp av Läkarmissionens partner Retrak.
– De har blivit av med sina föräldrar. Det verkade vara jätte, jättetråkigt. Men här får de det bättre. De får en ny familj, säger Tilda som är 9 år.
Arbetet med gatubarn i Kampala drivs i flera steg. Den uppsökande verksamheten på gatan och centret som systrarna besökte är till för barn som har bestämt sig för att lämna gatan. De bor där i väntan på en ny familj och får hjälp att komma ikapp i skolan.
Tilda och Alva Kaarto på centret i Kampala.
Systrarna hade med sig påskägg. Både Alvas förskola och Tildas klass hade skickat med kassar fulla av påskägg med godis och leksaker.
– Först visste de inte att det gick att öppna dem men de blev glada ändå. Vissa fick lego i sina påskägg och jag fick hjälpa till att bygga ihop det. Jag älskar lego, berättar Tilda.
Klass- och förskolekompisarnas påskägg blev populära bland barnen på centret.
Flickorna var med på påskfesten på centret där de lekte lekar och åt god mat.
– Man fick äta så mycket man ville och de åt så här stora portioner, säger Alva och brer ut armarna. Det var kyckling och friterade potatisar och något annat jag inte vågade smaka.
Storasyster Tilda däremot vågade smaka ugalin, en slags majsgröt som man äter i Uganda
– Det smakade lite speciellt men barnen verkade inte bry sig om vad det var för mat. De bara åt. Och det bästa var att man inte behövde tänka på bordsskicket, säger Tilda.
Den traditionella svenska leken blev ett roligt inslag under besöket.
Något Tilda och Alva tyckte var lite konstigt var att det var en hög mur med taggtråd runt centret.
– Här i Sverige har vi bara sånt vid fängelser, men det här var inget fängelse. Det var bara för att ingen skulle kunna komma in där, utan för att det skulle vara tryggt.
Systrarna kände sig trygga på centret. Det fanns enkla fotbollsmål och en gräsplätt där de kunde spela fotboll. Och alla sjöng ”Det lilla ljus jag har” på engelska och den sången kunde även Alva och Tilda.
Våningssängarna hade ingen stege och det gillade Alva eftersom hon är mycket förtjust i att hoppa och klättra. Anledningen till centret, att barn ska ha en familj, tycker Tilda är viktigt.
– Visst kan det vara skönt att slippa tjat och sånt, men det är alltid skönt att veta att man har en förälder som tar hand om en och någon som kan läsa godnattsaga.
– Det är bra att ge pengar till Läkarmissionen. De går till att hjälpa barn som har det väldigt svårt, säger hon.
