Kvinnor måste kunna stå på egna ben

”Jag arbetar ensam på fältkontoret här uppe i Pader i norra Uganda och mina arbetsuppgifter är väldigt varierade. En stor utmaning är vägarna.

De är väldigt dåliga och ibland kan vattnet översvämma en hel väg. Det betraktas nästan som normalt, så jag tar mig bäst fram på min motorcykel.

Under regnperioden är vägarna ofta översvämmade och svårframkomliga i Pader.

Kooperativ skapar möjligheter till egen försörjning

Jag planerar aktiviteter för de olika projekten och följer upp hur arbetet går. Vi har bildat kooperativ som vi stöttat med mindre lån. Jag handleder 7 olika kooperativ där medlemmarna, runt 30 personer i varje, tillsammans leder och driver arbetet.

De sparar tillsammans i gruppen och kan sedan låna ur det gemensamma sparandet för att starta små inkomstskapande verksamheter. De får utbildning, delar kunskap och hjälps åt. Några säljer saker på den lokala marknaden och andra arbetar med jordbruk, trädplantering eller fiskodling.

Ett av kooperativen odlar fisk i Paders våtmarker.

När jag träffar grupperna planerar vi arbetet och följer upp om kooperativen har nått sina mål. Vi tittar till exempel på kvaliteten på fröerna, hur stora skördarna har blivit, vinster och sparande. Vår uppgift är inte att göra arbetet åt dem, utan att ge dem kunskap och verktyg för att själva kunna driva det vidare

Samarbeten som lever vidare

En stor del av mitt arbete handlar också om att skapa relationer med företag, politiker och kommunen, det är nyckeln till lyckade projekt. Därför involverar vi kommunen redan när ett projekt startar. Vi förklarar vad projektet innebär, hur mycket pengar som ska investeras och vad som faktiskt går till lokalsamhället.

Det är viktigt för att resultaten ska leva vidare. När projektet avslutas lämnar vi över ansvaret till myndigheterna, som kan fortsätta utveckla arbetet även efter att vår finansiering har upphört. Vi på Läkarmissionen kan och ska inte göra allt.

Moses Okure, programchef, och Janet Lapat, fältkoordinator, besöker jordbruksgrupper.

Kunskap och självförtroende stärker människor

Vi kombinerar alltid våra praktiska utbildningar i projekten med arbete för att stärka människor. Det kan handla om jämställdhet, flickors utbildning, könsbaserat våld, alkoholmissbruk eller företagande. Genom att inte fokusera på människors begränsningar, utan på deras tillgångar och resurser kan vi hjälpa dem att tro på sin egen förmåga och bygga upp självförtroendet.

Vår roll är bara att vägleda dem och visa riktningen. Men det verkliga arbetet måste de själva göra.

Ta en person som Omadi. Han har genom projektet lärt sig hur han ska odla, hur han kan skapa en inkomst och hur han kan bygga nätverk och få kontakt direkt med marknaden utanför sin by, i stället för att vara beroende av mellanhänder. Han har i sin tur skapat många arbetstillfällen. Genom arbetet stärktes också hans självförtroende och han vågade ställa upp i kommunvalet.

Kvinnor ska känna till sina rättigheter

Personligen tycker jag att den viktigaste frågan är jämställdhet. När man ser på kvinnornas situation i Uganda är de väldigt utsatta. Män har sett ner på och förtryckt kvinnor under lång tid.

När det gäller marken är det männen som äger den, trots att det ofta är kvinnorna som brukar den för att familjen ska få mat. Kvinnan ser till att barnen går i skolan och att det finns pengar till mediciner, kläder och barnens hälsa.

När marken ska brukas deltar kvinnan och vid skörden arbetar hon också. Men när grödorna ska säljas är det ofta mannen som bestämmer över försäljningen och pengarna.

Därför handlar mycket av arbetet om att kvinnor ska känna till sina rättigheter. När kvinnor får kunskap och färdigheter blir de starkare och får bättre självförtroende.

Då kan de också börja ifrågasätta sina män, på ett positivt sätt. Vi vill öppna deras ögon så att de kan arbeta för sin egen utveckling, med eller utan en man.

Man måste kunna stå på egna ben som kvinna.

En kvinnogrupp har utbildning i sömnad, och Janet visar upp en av klänningarna.

När människor återfår hoppet

Att få vara med och hjälpa en människa ur en svår situation, att se hur någon börjar tänka på ett nytt sätt och återfår tron på sin egen förmåga, ger mig ett stort hopp. När någon återfår ett förlorat hopp är det något som återupprättas och läker.

När jag ser människor nå sina mål och vilken förändring arbetet har lett till känner jag också stor glädje. Då vet jag att all den energi vi har lagt ner inte har varit förgäves.

Det får mig att le. Och när de sedan för kunskapen vidare till andra människor som inte själva deltagit i projektet, då känner jag ännu större glädje.

Vi ger inte stöd bara för att vi har möjlighet att göra det. Vi gör det för att vi ser vilken stor betydelse det kan få för människors liv och framtid.