Honung blev familjens räddning

Att komma tomhänt som flykting till ett okänt land och försöka bygga upp ett nytt liv är svårt. I Ugandas flyktingläger Rhino Camp blev utbildningen till biodlare Agnes väg ut ur fattigdomen. Två år efter att projektet avslutats försörjer inkomsterna från honungen fortfarande familjer som tidigare var helt beroende av hjälp. För dem betyder det mat på bordet, skolgång för barnen och möjligheten att klara sig själva.

Agnes och Joseph går före oss med försiktiga steg på de upptrampade stigarna in bland det två meter höga gräset. Vi är på väg till ett av deras bisamhällen, men strax innan vi är framme höjer Agnes handen till stopp ovanför huvudet, för fingret mot läpparna och hyssjar oss.

– Nu måste ni vara helt tysta och röra er väldigt långsamt, för annars kan bina bli irriterade och attackera, viskar hon.

I led smyger vi in i de täta snåren som bildar ett skydd mot den heta solen kring bikupan, som sitter placerad uppe i trädet. Dräkterna skyddar oss, både mot ilskna bin och från att vår okända doft ska störa bisamhället. Bina känner sin biodlare via doften.

Joseph och Agnes bor i flyktinglägret Rhino Camp och har utbildats till biodlare genom Läkarmissionen. I dag kan de försörja sig på honungen som bina ger.

En del av flyktinglägret Rhino Camp

Agnes och Joseph håller afrikanska bin. Kuporna är placerade inne bland träden, minst 500 meter från hus och vägar där människor rör sig. Försiktigt, medan hundratals bin surrar runt oss, lyfter de av kupans tak och visar oss sin skatt. Ramar fyllda med gyllene vaxkakor, tunga av honung.

Från staden Arua är det 65 kilometer till flyktinglägret Rhino Camp, nära gränsen till DR Kongo och Sydsudan. Här bor fler än 200 000 människor och bara det senaste året har mellan 100 och 400 nya flyktingar anlänt varje dag. I lägret lever ugandier, som Agnes och Joseph, sida vid sida med flyktingar som flytt våldsamma konflikter i Sydsudan och DR Kongo.

– Det är okej att de kommer, för de saknar ett hem. Vi tar emot dem som bröder och systrar. De kommer helt utan land, så vi hjälper dem. De får låna vår mark gratis där de kan odla för att kunna få mat, säger Joseph.

Agnes pekar på en pumpa som står invid husväggen. Dagen innan kom en pappa från en flyktingfamilj förbi med den.

– De ger tillbaka om de kan, säger hon.

Läkarmissionen på plats sedan 1994

Flyktingar från Sydsudan började strömma in i Uganda redan 1992 och även 2016 när kriget blev intensivare. Många har varit kvar i lägret sedan dess. Läkarmissionen har funnits i Uganda sedan 1994 och arbetat i flera flyktingläger med fokus på försörjning för flyktingar.

Agnes och Joseph är två av flyktinglägrets 400 kvinnor och 600 män som utbildats i biodling genom Läkarmissionens projekt. Trots att projektet avslutades 2024 fortsätter honungen att göra skillnad för hundratals familjer. Familjer som tidigare helt saknade försörjning kan nu köpa mat, skicka sina barn till skolan och planera för framtiden i ett nytt land.

För Agnes, Joseph och de fem barnen, började allt med tio bikupor. Första årets skörd gav 70 kilo honung. Året därpå hade de 29 bikupor och kunde skörda 125 kilo honung. I dag har de 120 bikupor, varav 70 hyser ett bisamhälle.

De startade med tio bikupor för tre år sedan, idag försörjer de 120 bikuporna familjen.

Inkomster och nya möjligheter

Bikuporna i Uganda är traditionellt byggda av grenar och lera. Det har Agnes och Joseph lärt sig som en del av utbildningen till biodlare genom Läkarmissionen. Paret hjälps åt med allt. De matar bina, skördar honung två gånger per år och lagar bikupor som gått sönder. Honungen säljs till huvudstaden Kampala och organisationen ’World of Bees’ som exporterar den till den europeiska marknaden. Bivax och propolis säljs lokalt och blir till ljus och läppbalsam.

– Vi kunde ingenting om biodling innan vi var med i detta projekt. Vi har fått redskap för att kunna få en god skörd. För första gången har vi råd att betala skolavgifterna för våra barn och vi har kunnat köpa mat för pengarna vi fått från försäljningen av honungen. Honungen har gjort att vi nu kan försörja oss och klarar oss själva, säger Joseph.

Torka och bränder hotar bina

Biodlingen är sårbar, inte minst på grund av klimatförändringarna. Området drabbades av en lång torrperiod 2023 och även i år var torkan väldigt svår. När det blir för varmt lämnar bina sina kupor. Januariskörden blev därför mindre än vanligt, även om Agnes och Joseph fortfarande kunde skörda 116 kilo honung.

Torka, skorpioner och gräsbränder hör till de största hoten mot biodlingen. Många biodlare har förlorat sina bin i bränder de senaste åren berättar Agnes.

– Nu gräver vi säkerhetsdiken runt alla bikupor, där inget gräs ska kunna brinna, men det är tidskrävande och ett hårt arbete.

Kring bikuporna har familjerna planterat mango, cashewnötsträd, jackfrukt, sesam och citronträd, växter som ger föda åt bina samtidigt som de stärker den lokala miljön.

Sesam odlas runt familjens hus för att ge både mat och en tryggare försörjning. Joseph visar de mogna kapslarna.

Akuta behov i flyktinglägret

Behoven i Rhino Camp är stora. Uganda tar emot fler flyktingar än något annat land i Afrika, och de senaste årens nedskärningar i det internationella biståndet har gjort livet allt tuffare för många familjer. Minskat matstöd, stängda hälsocentraler, brist på mediciner och sedan 2023 avgifter för något så grundläggande som vatten.

– Det handlar om värdighet, att få sina mest basala behov tillgodosedda. Dessa människor har ingen motståndskraft, så nu är det bråttom. Behoven är akuta och människor måste få hjälp att kunna försörja sig själva. Vissa försöker återvända till sina hemländer när matbristen och undernäringen är så stor här, men de har inget att återvända till, säger Abel Murungu, Läkarmissionens koordinator för humanitärt bistånd i Rhino Camp.

Khalid Kintu, biträdande lägerchef med ansvar för försörjning i Rhino Camp, bekräftar den svåra situationen.

– Situationen som utvecklats sedan 2023 är den värsta vi sett. Under många år har World Food Program minskat sina matransoner och här är 85 procent av människorna barn och kvinnor, en mycket utsatt grupp. När man nu också börjar ta betalt för vatten och servicetjänster blir det ännu svårare. Konsekvenserna är att flickor gifts bort tidigt och att många inte ser någon annan utväg än att ge sig in i prostitution för att överleva.

Amos Martin, 33 år, utbildades i biodlingsprojektet och idag utbildar han andra i sin tur. Han bor i Rhino Camp med sin familj; frun Jane 28, Salomon 1 år, Rodah 4 år och Blessing 11 år i Rhino Camp.

Amos lär andra flyktingar att bli biodlare

Amos kom som flykting till Rhino Camp 2017 tillsammans med sina två systrar. I fyra dagar gick de från staden Yei i Sydsudan till fots innan de nådde gränsen till Uganda.

– Vi hade bara kläderna vi bar när vi kom. Mamma valde att stanna kvar i Sydsudan eftersom hon inte orkade fly på grund av sin ålder. Men kriget var så påtagligt och jag ville inte kriga. Jag var rädd att tvingas in i det, säger Amos.

Många av de flyktingar vi träffar vittnar om attacker från rebeller, döttrar och fruar som våldtagits och hela samhällen som mördats.

– Jag tror aldrig att vi kommer kunna återvända till Sydsudan, för vad ska vi återvända till?, säger Amos.

Sedan dess har Amos lyckats bygga tre små hus på den lilla lotten som familjen tilldelades. Hans tre barn yr kring benen och turas om att suga på en bit bivax. Han är stolt när han berättar att han är en så kallad ’Bee Champion’, en av 40 som utbildats i Läkarmissionens projekt till förändringsagenter för att föra kunskapen om biodling vidare till andra.

– Jag har under dessa år utbildat över 400 personer till att bli biodlare. Nu är jag ansvarig för två grupper med 30 biodlare i varje, säger Amos.

Amos tillkallas när biodlarna stöter på problem eller behöver stöd vid honungsskörden. Att organisera sig gör att de blir de starkare gentemot de mellanhänder som vill tjäna pengar vid försäljningen.

– Idag har jag 30 bikupor och 15 av dem hyser bisamhällen. Vi får inte längre något matstöd från World Food Program och därför är honungen vår enda inkomst. Innan vi var med i projektet var avsaknad av pengar ett väldigt stort problem. Vi kände ingen här och hade inga vänner, säger Amos.

Honungen blev familjens väg till ett nytt liv

Till helgen ska han hjälpa en annan biodlare att skörda honung. Och han berättar om de goda relationerna familjen har med alla grannar som har hjälpt dem när de kom som flyktingar.

– Nu är hela mitt tankesätt ändrat. Jag kom hit från Sydsudan utan någonting och trodde aldrig att jag skulle kunna bygga upp något som flykting. Honungen har gett oss både mat och pengar att kunna försörja oss med, och nu har jag så många vänner, säger Amos.

Fakta om biodlingen i Rhino Camp

• Projektet Bee a Champion pågick under tre år och avslutades december 2024.

• 1 000 personer utbildades i biodling – 400 kvinnor och 600 män.

• Deltagarna fick utbildning i biodling, entreprenörskap och hållbara odlingsmetoder samt lärde sig bygga egna bikupor och förbättra honungens kvalitet.

• 40 Bee Champions utbildades för att sprida kunskapen vidare till andra biodlare.

• Genom projektet planterades bland annat mango-, citron- och cashewträd, vilket gynnar både bina, den biologiska mångfalden och människors försörjning.

Varför biodling?

Massdöden av bin är ett växande problem världen över. Samtidigt är omkring 75 procent av världens livsmedelsgrödor helt eller delvis beroende av pollinering.

Biodling kräver små investeringar och ingen produktiv jordbruksmark. Biodling bidrar därför inte bara till familjers försörjning utan också till biologisk mångfald och återbeskogning. Honung och andra biprodukter har dessutom lång hållbarhet, kan lagras länge och säljas när priserna är som bäst.