Döstäda för att leva lyckligare

Mellan liv och död kan man tänka att avståndet är långt. Men inte för lyckopsykologen Katarina Blom: "Jag tycker verkligen att döden gör oss mer levande."

Det är lockande att skoja om Katarinas efternamn, Blom. Sanningen är att allt omkring henne tycks växa och frodas. Stå i blom, alltså. Vi möts en vacker sommardag då de stora träden sträcker på sig lite extra över den vildvuxna trädgården. Dofterna är starka, vinden varm och solen skiner vänligt över grönskans rika dräkt.

I magen bär Katarina sitt och Pers tredje barn. Om några veckor är det dags, familjens två pojkar ska få en lillasyster. Sedan ett år är de nyinflyttade i drömhuset på landet, i en hundraårig sörmländsk byskola. Här leker barnen på nyslipade trägolv i stora luftiga salar med många möjligheter. Rummen är fyllda av förväntningar och spännande framtidsplaner.

– Vi träffades via yogan och nu kan vi erbjuda andra det som gett oss själva mer levande liv. I de här gamla skolsalarna hoppas jag erbjuda retreater, kurser och seminarier – i allt från yoga till sorgebearbetning och förundran över livet.

Om lycka och välmående

Katarina är psykolog, om än inte den klassiska sorten, inte den som gräver sig ner i folks djupaste innandömen för att hjälpa dem att må så lite dåligt som möjligt. I stället talar hon om myntets andra sida; den positiva psykologin som gör att vi mår bra, upplever välbefinnande och känner oss lyckliga.

Det positiva vägvalet har gjort att både liv och karriär tagit fart. Numera ses hon som en global expert på lycka och välmående. Hennes böcker ”Lycka på fullt allvar” och ”Tillsammans-effekten” innehåller såväl forskning som handfasta råd till läsaren. Hennes uppmärksammade föreläsning på TED Talks har setts av sex miljoner människor över hela världen. Därtill kommer populära tv-serier som ”Gift vid första ögonkastet” och ”The Gentle Art of Swedish Death Cleaning”. Den senare producerades i USA, men har visats i många länder över hela världen. I serien är Katarina expert-psykolog och fick mycket att göra. Om svenskarna har svårt att prata om smärta, död och sorg mötte hon ännu starkare tabu kring sorg och smärta i USA.

– Det var ändå befriande att hjälpa seriens deltagare att tala om svåra frågor. Många tittare har sedan hört av sig och delar hur mycket tröst de fann i att följa människorna vi stöttade genom både svår sorg och stark livskraft.

Döstädning handlar om mer än att städa

Döstädning är ett relativt nytt ord, också i Sverige. Begreppet blev känt genom konstnären Margareta Magnussons bok ”Döstädning – ingen sorglig historia” från 2017. Året därpå kom den till USA, och där tog det fart. Det kan tyckas märkligt, men svensk döstädning är snart lika världsberömt som våra köttbullar.

Katarina menar dock att många missförstår vad det hela handlar om.

– Många tror att det bara handlar om att underlätta för anhöriga, när någon gått bort. Men framför allt är det en möjlighet att reflektera över sitt eget liv. Lever jag på det sättet jag vill? Är det här mina värderingar? Är jag stolt över de val jag gjort?

Frågor som vi ofta skjuter upp, menar hon. Vi tänker att det finns gott om tid. Men ingen av oss vet hur lång tid vi faktiskt har.

– Vi skulle kunna dö i morgon. Därför är det klokt att inte vänta tills man är åttio innan man börjar fundera över vad som verkligen betyder något.

Sorg och glädje hänger ihop

Paradoxalt nog ärsamtal om döden en väg in i samtal om liv och lycka, menar Katarina.

– Jag tycker verkligen att döden gör oss mer levande!

Många undviker det svåra. Man vill slippa sorg, besvikelse och smärta. Men då riskerar vi också att stänga av glädjen, menar Katarina.

– Vi vill liksom dimra ner de jobbiga känslorna. Problemet är att vi samtidigt dimrar ner livsglädjen.

Sorg och glädje hänger ihop. Den som aldrig vågar känna smärta riskerar också att missa livets djupa glädje.

Katarina citerar sin farmor som brukade säga: ”Låt mig inte fördjupas i sorgen. Låt sorgen fördjupa mig.”

I tv-serien The Gentle Art of Swedish Death Cleaning mötte Katarina Blom människor som reflekterade över livet, döden och vad de vill lämna efter sig.

Relationer är nyckeln till ett lyckligare liv

Det finns ytterligare en koppling mellan sorg och glädje. Den går genom relationer, den absolut viktigaste källan till lycka och välmående.

– Om jag bara fick ge ett enda råd för ett lyckligare liv skulle det vara att investera i goda relationer. Vore relationer en aktie skulle den stiga i värde ju äldre vi blir.

Det gäller inte bara familj och nära vänner. Även grannar, arbetskamrater och människor vi möter i vardagen spelar större roll än vi ofta tror. Omvänt måste vi inse att ensamhet är en av vår tids stora utmaningar. Vi lever i ett av världens mest individualistiska länder, vi är starka och självständiga. Men vi förlorar något på vägen.

– Välmående är verkligen ett tillsammansprojekt.

Att ge till andra får oss att må bättre

När människor ser tillbaka på sina liv är det sällan karriären de saknar. Däremot relationerna. Tiden med familjen, samtalen med vänner, närheten till andra människor. I relationer visar sig även generositeten, menar Katarina. Relationer ger oss välmående, som triggar vår förmåga och önskan att hjälpa andra.

– Vi är biologiskt skapade för att samarbeta och dela med oss, säger hon.

Det är därför många av oss tycker det är naturligt att skänka pengar, att jobba som volontärer och engagera oss ideellt. Det är till och med vetenskapligt bevisat.

– Forskningen visar att vi faktiskt mår bättre av att ge, än att få.

Vårt samtal landar i ett begrepp som sammanfattar de flestas längtan – att få känna mening med livet!

– Jag tror att vi alla vill känna att våra liv har gjort skillnad. Att vi lämnar världen lite bättre än den var när vi kom. Att det fanns en mening med att jag fanns här.

Troligen är det ett starkt skäl till att vi gärna ger, ibland även testamenterar våra ägodelar, till att göra gott i eftervärlden. Kanske är det just där som död och lycka möts, resonerar Katarina. I insikten om att livet är begränsat, att relationerna betyder mest, och att det vi ger vidare ofta är det som lever längst.