Ally vill arbeta där unga, klimat och ekonomi möts

MEDARBETARE I FÄLT. Som gymnasieelev startade Ally Mwamzola en miljöklubb. I dag arbetar han med klimatberedskap i Tanzania för Läkarmissionen, där enkla väderstationer och sms-varningar hjälper människor att förbereda sig för översvämningar, torka och hårda vindar.

Intresset för klimat- och miljöfrågor väcktes redan när Ally började gymnasiet. Eftersom skolan saknade en miljöklubb startade han en egen, där eleverna planterade träd och städade stränder på helgerna. Idag leder han arbetet med att stärka människors motståndskraft mot klimatförändringar för Läkarmissionens partner UNA i Tanzania.

På vilket sätt arbetar ni med klimatfrågor?

– Vi utvecklar bland annat ett enkelt varningssystem tillsammans med unga innovatörer och meteorologer. Små väderstationer samlar in data som gör att vi kan skicka sms-varningar om skyfall, torka eller hårda vindar. Först är människor tveksamma, men när de märker att varningarna stämmer börjar de agera – flytta boskap, täcka cisterner och säkra sina odlingar. Det man ser, det tror man på. Vi sprider också kunskap genom affischer, bymöten, lokalradio och sociala medier. Målet är att skala upp arbetet, det är billigt och praktiskt och gör en enorm nytta.

Du är utbildad ekonom, men arbetar med klimatfrågor. Hur får du användning av din kunskap?

– Klimat och ekonomi hänger ihop. Ekonomi kan möjliggöra klimatlösningar genom små fonder för bevattning, spargrupper som delar risk och mikrolån till regnvattencisterner. Jag vill arbeta där unga, klimat och ekonomi möts.

Alla kan göra något litet, varje vecka. Även om det kan kännas futtigt betyder det något i det långa loppet.

Hur gör du själv skillnad?

– Jag älskar volontärarbete och jag vill stötta samhället där jag kan. Jag arrangerar fortfarande strandstädningar på min fritid. Man kan alltid göra något litet, varje vecka. Även om det känns futtigt betyder det något i det långa loppet.

Hur påverkas du av möten med människor som lever i svår utsatthet?

– Jag tycker inte om när människor lider. Jag försöker förstå andras känslor och sätta mig in i deras situation. Det kan ibland bli överväldigande, så samtidigt måste jag sätta gränser för att orka i längden. På kontoret tränar vi på att möta svåra frågor ur olika perspektiv, det hjälper och jag har en chef som uppmuntrar oss att prata om allt.

Är det något möte som har gripit tag i dig extra mycket?

– Ja, det är pojken Gingo. Han drogs med av en översvämning och satt ensam i ett träd i tre dygn. Familj, vänner, materiell trygghet, allt runt honom försvann. Efteråt kämpade han med svår posttraumatisk stress. Det är tungt att se ett litet barn må så dåligt, men en påminnelse om varför vi måste agera.

Läkarmissionen håller i samtal med byborna, vilket är grunden för hållbara lösningar som människor själva vill ta vidare.

Varför är unga så viktiga?

– 70 procent av Tanzanias befolkning är under 35 år. Unga vill ha ett bättre liv, men många har tappat tilltron till politiken.

Vi måste visa att arbete och kunskap kan förändra framtiden. När människor ser en fungerande cistern, en skörd som klarat torkan eller ett varnings-sms som räddat grödor sprider sig både förändringen och hoppet.

Om du fick önska tre saker för unga i Tanzania?

– Fler riktiga jobb för unga. Bättre hälsovård, även på landsbygden. Och fler möjligheter för unga att bli ledare. De är landets framtid och behöver konkreta möjligheter att utvecklas – inte bara ord, utan program och praktik som leder vidare.

Vad hoppas du på i framtiden?

– I dag har jag en egen familj och mitt mål är att bidra till en bättre framtid för mina barn och kommande generationer. Yrkesmässigt vill jag arbeta internationellt, gärna i en organisation med människor från många olika länder, kanske som diplomat. Men framför allt vill jag se bra idéer bli verklighet snabbare. Vi måste driva miljöfrågorna framåt nu, innan det är för sent.

Genom att ta till vara på regnvatten får familjer rent vatten till hushållet och odling.