Innehåll

Svenska Journalen
|16 november 2026
Carina Bergfeldt: En mörk fläck i vår historia
Text: Daniel Granhn
|Foto: Kajsa Charlotta Studio / Pontus Orre
Det finns en tid och plats i svensk historia, som få känner till, men alla borde skämmas över. Med sin första roman ”En dag ska vi återvända” har journalisten Carina Bergfeldt ett tydligt mål: – Att min son ska få lära sig sanningen i skolan, det jag aldrig fick veta, nämligen den skamliga historien om svensk slavhandel.
Carina Bergfeldt är en av landets mest uppburna och respekterade journalister. Hon har fått en lång rad utmärkelser för sina artiklar, dokumentärer och tv-program. Bland annat Stora journalistpriset och tv-branschens Kristallen, det bästa man kan få i journalistvärlden. Dessutom har hon haft en egen talkshow i SVT under tio säsonger, vilket tagit henne till toppen av karriären.
Trots popularitet och strålkastarljus har hon själv kommit att inse att hon egentligen drivs av det närmast motsatta. Till mörker, smärta och orättvisor. Hennes egna reportage och dokumentärer handlar ofta om våld och hemskheter, om utsatta brottsoffer.
– Dragningskraften till det mörka är ömsesidig. Människor med svåra livsöden dras också till mig, de får förtroende, öppnar sig och berättar om sina liv.
Uppväxten gav en närhet till andras erfarenheter
För några år sedan slogs Carina plötsligt av insikten att denna märkliga relation till brott, offer och hemskheter faktiskt handlade om hennes egen uppväxt i ett dysfunktionellt hem med en aggressiv och våldsam far. Tillsammans med sin bror och mamma levde hon i ständig rädsla för lynniga utfall, skrik och slag.
Nu, många år senare, menar Carina att dessa upplevelser ger henne en närmare relation med människor som varit med om liknande trauman. En delad erfarenhet av livets mörker och smärta som gör att människor ger henne förtroenden att ta del av deras svåra upplevelser. För att sedan återberätta dem i böcker, program och dokumentärer.
– Jag känner helt enkelt ett djupt släktskap med dem som far illa, säger hon.
Vänskapen med pastorn Jim Brazzil
Denna relation till samhällets olycksbarn har också gett henne oväntade vänner. Som den konservative amerikanske baptistpastorn Jim Brazzil. Jim och Carina fick kontakt under hennes tid som utrikeskorrespondent i USA, när hon skulle göra ett reportage om dödsstraffet. Jim Brazzil var då fängelsepastorn och fanns vid de dödsdömda fångarnas sida när deras liv avslutades.
Carina förstod att Jim bar på många djupa och svåra berättelser, som hade ett journalistiskt värde att berätta. Till slut tog hon mod till sig och frågade om hon fick skriva om hans liv. Det fick hon.
Under tiden boken ”En bra dag att dö” tog form, växte även vänskapen allt djupare. Jim berättade om mördare och våldtäktsmän, och om offrens kamp för rättvisa och upprättelse.
Carina speglade sin egen trasiga uppväxt och kände alltmer hur hon måste göra upp med sin ilska och sitt hat mot sin pappa. Hon ville ha samma lugn och fridfullhet som Jim.
I inledningen av boken skriver hon: ”Jag vill känna lite av det. Av lugn, acceptans, förlåtelse. Just nu känns det som om jag inte har någotdera”. Det förändras.
– Våra samtal om förlåtelse lät så platta inledningsvis, men de sådde ett frö. Mitt hat och min ilska mot min far dämpades.
Trycket i bröstet är borta. I kyrklig bemärkelse skulle man kalla Jim Brazzil för Carinas själasörjare.
De talar ofta om Gud, och i SVT-dokumentären ”6 dagar kvar att leva” är Jim med och rådger Carina inför stunden då den dödsdömdes straff ska verkställas. Innan det sker ber Jim en bön till Gud för Carina, att hon ska orka ta sig igenom upplevelsen.
– Det är så naturligt för honom att be för mig, och det känns bra att veta att han gör det.

Pastorn Jim Brazzil stöttade dödsdömda fångar under deras sista stund i livet. Hans samtal om förlåtelse förändrade Carina Bergfeldts liv. Foto: Pontus Orre
Mer lugn och livsglädje
Carina sticker inte under stol med att baptistpastorn Jim förändrade hennes liv. Hon har funnit större lugn och harmoni i livet. I samma veva fann hon sin make, Jesper, de fick barn tillsammans, en son som nu är sex år.
– Det finns så mycket mer positivt och ljust och varmt i livet att tänka på.
Den svenska slavhandeln väckte hennes ilska
Men även om hennes egen självkänsla och livsglädje har vuxit de senaste åren, har inte hennes larmande ilska över oförrätter och orättvisor trubbats av. Svensk slavhandel är ett sådant exempel. När hon begrep vilka övergrepp som utspelats i det svenska kungarikets namn var hon helt enkelt tvungen att agera.
Dels för att hon trodde att ”vi svenskar” hade en högre moralisk standard än engelsmän och fransmän. Dels för att så få känner till övergreppen som skedde på svensk mark.
Hon tar ett exempel från gårdagens boksamtal på ett bibliotek i södra Sverige. På plats fanns 150 intresserade åhörare, när hon frågade hur många som kände till den svenska slavhandeln som bedrevs under Gustav III:s tid i slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet.
– Tre personer räckte upp handen. För övriga 147 var vår slavhandel okänd. Detta är en skandal som vi genom historien inte velat ta i.
I riksdagen har femton motioner lämnats in i syfte att ta upp övergreppen, erkänna dem och be om ursäkt. Alla har röstats ner.
För Carina Bergfeldt handlar detta inte bara om historia. Det handlar om ärlighet, men också om en insikt hur vi ser på människor.
– Vi måste komma ihåg, då som nu, att vi alla gör skillnad på människor, säger hon. Vi väljer att blunda för det som är opassande eller skamligt. Vi går därmed miste om möjligheten att lära av historien. Vi måste se våra dåliga sidor, våra fördomar för att kunna förändra dem.

Nio års arbete med En dag ska vi återvända
”En dag ska vi återvända” är Carina Bergfeldts första roman, och den tog henne nio år att skriva. Under raderna finns flera resor och otaliga researchtimmar. Hon är en noggrann journalist, fakta och omständigheter ska vara korrekta. Vilket har sina utmaningar när hon berättar en skamfylld historia som ingen vill skryta om.
Romanen skildrar slaveriet på Saint-Barthélemy
Merparten av berättelsen utspelar sig på den karibiska ön Saint-Barthélemy som var svensk koloni och handelsplats för slavar i Västindien mellan 1784 och 1878. Läsaren får följa fyra personer under några månader 1790.
Den unga kvinnan Yaa kidnappas på sin bröllopsdag i Ashantiriket i Västafrika, tillsammans med maken Kwame. Yaa blir slav hos den svenska fru Milda Gyldenhöök och juristen Axel Banér som skickats till den gudsförgätna ön av Gustav III.
Slavarna tvingas arbeta hårt, bestraffas ännu hårdare. Ibland med dödlig utgång. Carina förbereder nu fortsättningen.
Hon vill att barn ska få lära sig sanningen
Vid sidan av berättelsen finns ett djupare folkbildande syfte. Och det är att varje svensk ska känna sin historia, även den som är mörk. Framför allt den som är mörk, den kan vi lära oss mest av, menar hon. Hennes mål är konkret:
– Att boken ska bidra till att min sexårige son en dag ska få läsa om den svenska slavhandeln i skolan.
Att ta ansvar för vår historia
Får Sverige bättre kunskap om vårt rasistiska förflutna, kan vi möta våra fördomar och motarbeta rasism i vår egen tid.
– Vi har en skyldighet att ta ansvar för vår historia, precis som vi kräver att andra länder och folk ska ta ansvar för sin. Vi tog liv och frihet från folk, det är ingen liten sak som får gömmas, eller glömmas bort. Vi är skyldiga offren att komma ihåg våra övergrepp.
Carina Bergfeldt.
Om: Journalist och författare.
Gör: På bokturné samt dokumentär om Brattåsmorden där en man gripits efter att DNA-spår avslöjat honom efter mer än 20 år.
Bor: Har nyligen flyttat till Täby utanför Stockholm.
Familj: Maken Jesper och en sexårig son.
Aktuell med: Boken ”En dag ska vi återvända” som berättar den mörka historien om slaveriet på den svenska kolonin Saint-Barthélemy.



