Vera: Barn i utsatthet vill bli älskade

"Jag ville vara till hjälp för andra, så när jag såg en annons i kyrkan om volontärer till ett barncenter ansökte jag. Jag började arbeta några dagar i veckan på Children Care Center (CCC) i Lviv, där många utsatta familjer bor. Området präglas av arbetslöshet och fattigdom efter att många fabriker lades ner på 1990-talet.

Centret hjälper barn från dessa familjer och flyktingar från kriget. Efter tre år blev jag anställd och har nu arbetat här i över 24 år. I början saknade vi erfarenhet, men med tiden har vi utbildats i att möta barn med olika behov. Jag har sett hur barn som får kärlek förändras – deras självkänsla växer, och de vågar tro på sig själva.

Att se och stötta barn i utsatthet

Det jag lärt mig är att barn i utsatthet vill bli älskade. När de blir det, förändras deras beteende. När barn är sårade skyddar de sig genom att skrika eller slåss. Dessa barn behöver hjälp i tid. Många har svårt att koncentrera sig på grund av hemförhållanden, och föräldrar som själva saknar utbildning kan inte hjälpa till med läxorna.

Vi märker när barn har problem – de drar sig undan eller kommer i smutsiga kläder. Då får de duscha, och vi tvättar deras kläder. Många saknar fungerande badrum hemma. Barnen skäms ofta över sina föräldrar, som kanske har missbruksproblem, vilket leder till bråk hemma och att pengar går till alkohol istället för barnens behov. Vi försöker få dem att öppna sig så vi kan hjälpa till.

Vi samarbetar med socialtjänsten och ser till att barn i svåra situationer får stöd, till exempel psykologhjälp. Ibland tar det tid att vinna deras förtroende. Det kan också vara svårt att motivera föräldrarna, som ofta har svårt att ta hand om sina barn. Det är där vi kommer in.

När barn får en chans att växa

Fyra syskon kom till oss under flera år. Ett av dem utbildade sig till socialarbetare och arbetade senare här i sju år. Många barn vill ge tillbaka. Före kriget ordnade vi sommarläger vid Svarta havet – för många barn var det deras första möte med havet.

Inte alla klarar sig. Vissa hamnar i missbruk eller fängelse, men vi försöker skapa fina minnen och ge dem en chans. Som Albert, som först inte kunde alfabetet och slängde böckerna i golvet, men nu läser helt själv. När barnen växer upp, får ett arbete och vi ser att vi varit en liten del i förändringen av deras liv, det är fint.”