Peter Hallström: Musik för brustna hjärtan

Hans musik har fått trösta en hel nation i Tsunamins kölvatten. Men det är sig själv han tröstat först. Peter Hallström gjorde slut med kyrkan, men har förstått att det är där folk idag vill lyssna på honom. Nu turnerar han med Läkarmissionens ”Sånger för Livet”.

Det var det dramatiska mötet med tonerna från Stevie Wonder-skivan som gjorde det lite lättare för elvaårige Peter att andas, och plötsligt kom tårarna där i pojkrummet. Han förstod inte då vad texterna djupast handlade om. Det var melodierna, ljudet av Stevies röst och harmonierna som dämpade ångesten som medicin och gav tröst. – Tänk om jag någon gång skulle kunna få göra sådan här musik för någon annan människa med min röst och mina toner, tänkte jag då, berättar Peter Hallström. I dag, snart 50 år senare, har hans musik följt älskandes väg fram till altaret, otaliga själar tillbaka i myllan och fått trösta en hel nation i kölvattnet av Tsunamin. Men det är sig själv han tröstat först. Sångerna skrev han för att läka sitt eget hjärta.

Jag tror inte på det religiösa i kristendomen, men jag är övertygad om att jag är buren. Jag ser det, och jag vet det.”

Kyrkans betydelse för musiken

En snabbspolning genom hans musikaliska liv som artist innehåller låtar som ”Håll mitt hjärta”, ”Kärleksvisan” och ”Viskar en bön”. Han har jobbat som körsångare för åtskilliga Melodifestivaler, skrivit låtar för artister som Sarah Dawn Finer, Mauro Scocco, Björn Skifs, Carola och Peter Jöback. Tre släppta plattor med egna låtar. För att nämna en liten del. Men vi spolar tillbaka. Det var frikyrkan som lärde honom att ”sjunga från själen” och gav honom en plattform för musiken. Att på riktigt bli berörd av det man sjunger om, var något Peter såg många bli från kyrkans estrader. När han som pojke sjöng på det sättet, fick han uppskattning av tanterna, ”för det var något som hände i kyrksalen”.

– Att sjunga från själen handlar om att släppa taget och ha kontakt med det som är kärnan i musiken, med något som är mycket större än vad jag är. Att ytterst beröra mig själv, säger Peter.

Uppväxt i två världar

Uppväxten som pingstvän i en liten bruksort på 70-talet, var allt annat än enkel. Peter slits ständigt mellan de två olika världarna, i ett försök att tillhöra båda. Samma kyrka som lärde honom att beröra med musik, lärde honom också att alltid vara på sin vakt. Han var rädd att lämnas kvar, när andra togs med upp till himlen, övertygad om att inte räcka till för Guds kärlek. Han hade ångest och sömnproblem som skulle sätta djupa spår av otrygghet för livet. Låttexterna på skivan ”Brev från en förlorad son” från 2012, är sprungna ur det uppgörelsebrev han i ilska skrev till sin familj många år senare. En familj han tog avstånd ifrån samtidigt som kyrkan och Gud. På skivan, som berör smärta, skuld och ensamhet finns också många texter som beskriver en längtan att få bli älskad. I dag har han försonats. Med det som hände, med sig själv och sin familj. Men det krävdes en lång process för att kunna älska sig själv och se sin egen del. Och en uppmaning från Kristina, i dag hans fru; att ”släppa taget”.

– Att släppa taget handlar om att våga lita på att bli mottagen; av vattnet, eller av en famn. Att på riktigt känna tillit. Då kände jag att jag kanske ska våga det då. Och där började min resa mot att älska mig själv, säger Peter. Ur erfarenhet och smärta har sånger och toner skapats hemma vid pianot, läkesånger för tröst och lugn. Sånger som i sin tur fått hjälpa och trösta tusentals människor över åren.

– Jag tror inte på det religiösa i kristendomen, men jag är övertygad om att jag är buren. Jag ser det, och jag vet det. Och det fungerar och det håller. Det är inget jag behöver torgföra och det är okej och jag får vara som jag är, säger Peter.

"Håll mitt hjärta"

Låten är en av Peters mest älskade. Den blev först ratad, spelades in på engelska 1997 och efter det hände ingenting. Men när Björn Skifs flera år senare, gav ut den med sin svenska text, tog det fart. Den låg 142 veckor på Svensktoppen och är den mest spelade sången på begravningar i Sverige enligt begravningsbyrån Fonus.

– Det slår mig ibland, att oj, vad denna sång har används. Jag blir tacksam, för stolt kan jag inte vara. Den kom, och jag blev tröstad. Vi är flera vävare i detta, Björns text som ”nailar” hela innehållet i melodin. Allt hänger ihop och jag är oerhört tacksam att jag fick vara med på ett hörn. Särskilt när det börjar med en tröst för mig, då tänker man på bibelberättelsen med fiskarna och bröden. Att någon gör något som sedan ger svallvågor, säger Peter.

Det är okej att vara människa

Peter har under hösten gjort flera konserter med Läkarmissionens ”Sånger för Livet” ensam eller tillsammans med körer runt om i landet. Sångerna växlar han med personliga mellansnack, med ord som människor förstår, befriat från kyrkans språk. Att han trots allt, håller konserterna i kyrkor, är för att det är platsen han kommer ifrån. Och att det, märkligt nog, känns naturligt för honom. Men främst är det för att han tycker att han har något att säga där. Just i de lokalerna, där det han pratar om sällan eller aldrig nämns. Trots att alla som är där, någon gång i livet har känt samma sak.

– Jag är inte med i kyrkan, jag är bara där och säger att det är okej att vara människa. För det tror jag att man ibland har tappat bort. Att då få bekräftelse, på ett sådant ställe. Det är klart att det gör något med människor, det tröstar och upprättar. Men i grunden så säger jag ju det till mig själv, säger Peter och ler.

Ett ljus i mörkret

Peter vill avsluta med att tala om det som är viktigt, nu och framåt. Ditt och mitt ansvar. Vi som tror att det finns en samhörighet mellan oss människor och ett behov av att finnas där för andra – att vi också gör det, finns där för andra. – Ett sådant uppdrag går väldigt mycket hand i hand med grundtanken om att försoning är möjlig, med sig själv och andra. När man landar i den övertygelsen så får man mer energi och lust till att kunna hjälpa andra och vara något slags ljus i detta eländesmörker. Och ju fler vi blir som orkar vara det, det gör att mörkret aldrig kommer att ta över. Jag vill verkligen tro det, säger Peter.