Vård i krig – svensk sjukvårdsutrustning hjälper Ukraina

Kriget i Ukraina slår hårt mot landets sjukhus, vårdinrättningar och äldreomsorg, men tack vare Läkarmissionens och Human Bridges leveranser av begagnad sjukvårdsutrustning kan vården fortsätta sitt livsviktiga arbete och rädda liv.

Fem kuvöser står på rad i en korridor på stadssjukhuset i Brovary, strax öster om Ukrainas huvudstad Kiev. Läkaren Yuliia Anbekerova tar bort skyddsöverdraget på en av dem. Det är en av två ”svenska” kuvöser på neonatalavdelningen där sjuka och för tidigt födda spädbarn vårdas.

– Kuvöserna från Sverige är multifunktionella. Det innebär att bebisarna kan vårdas i samma kuvös en längre tid. Tidigare fick vi flytta dem mellan olika kuvöser. Det var stressande för både oss och bebisarna, säger Yuliia.

Antalet barn som föds för tidigt har ökat till följd av kriget i Ukraina. Läkarmissionen och Human Bridge har försett stadssjukhuset i Brovary med två kuvöser.

Kuvöserna skickades dit av Läkarmissionen och Human Bridge för något år sedan. I 20 år har vi transporterat sjukvårdsutrustning och annat material till Ukraina. Sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion den 24 februari 2022 har leveranserna blivit en fråga om liv och död. 3,7 miljoner ukrainare har flytt de värsta stridszonerna till andra platser i landet, varav 20 000 till Brovary.

– Kriget är enormt stressande för gravida kvinnor, speciellt för internflyktingar. Stressen innebär att många fler barn föds för tidigt nu än innan kriget, säger Yuliia.

Sjukhus under hård press

Hundratals sjukhus har förstörts eller skadats. Det medför ökat tryck på befintliga sjukhus. Kriget har dessutom lett till ett stort budgetunderskott i Ukrainas ekonomi, vilket gör det svårt för staten att finansiera vårdsystemet.

– Vi behöver ytterligare två liknande kuvöser. Att de är multifunktionella betyder även att bebisar kan opereras och transporteras i dem, säger Yuliia.

Brovary utsätts regelbundet för raket- och drönarattacker. Då söker mödrarna skydd i sjukhuskällaren med sina barn.

– Men bebisar med kritiska hälsotillstånd stannar kvar på avdelningen med oss, säger Yuliia.

Sjukhuset har 1 700 bäddar och 400 läkare som betjänar cirka 200 000 personer. I korridorer och salar blandar sig omplåstrade soldater med sjuka och skadade civila.

Smukovsky Mukolera är avdelningschef på hjärnskadeavdelningen på stadssjukhuset i Brovary. Hans avdelning fick nyligen fem nya sängar av Läkarmissionen och Human Bridge.

Svensk utrustning i krigets vård

På hjärnskadeavdelningen fick man nyligen nya sängar av Human Bridge. Avdelningschefen Smukovsky Mukolera säger att kvaliteten på dem är bra, men att de slits snabbt.

– Eftersom patienterna är hjärnskadade så vet de inte alltid vad de gör och skadar sängarna. Vissa blir våldsamma och ibland måste vi spänna fast dem. Dessutom har vi inga bäddar som är anpassade för överviktiga. Det innebär ytterligare slitage, säger han.

Det är personalbrist på många sjukhus, men inte i Brovary. Däremot saknas det material – alltifrån patientskåp till intensivvårdsapparater.

Utanför står en gul ambulans som tidigare var hemmahörande på ett svenskt sjukhus. Den fann vägen till Brovary genom Human Bridge för något år sedan. Sjukhuschefen Valentin Bagniuk berättar att sjukhusets andra ambulanser endast används vid akututryckningar.

– Den svenska ambulansen används för alla typer av utryckningar, till exempel förlossningar. Den är stor och rymlig, så många personer får plats i den. Läkare, ambulanspersonal, barn och föräldrar kan transporteras tillsammans. Den är standardutrustad men kan snabbt förses med specialutrustning, säger Valentin.

Mukola Vasuliovuch är ambulansförare på stadssjukhuset i Brovary. Här står han framför ambulansen som nyligen levererades av Läkarmissionen och Human Bridge.

Äldreomsorg i krigets skugga

Kriget har även slagit hårt mot äldreomsorgen. Det berättar Belous Tetiana som är socialchef på äldreboendet i byn Revne, några mil öster om Brovary. Boendet har fått stöd av Läkarmissionen och Human Bridge i 20 år.

Före invasionen bodde där åldringar från orten. Idag tar man även emot äldre internflyktingar.

– Många seniorer hamnar på vårdhem när deras barn flyr utomlands. Det finns inte tillräckligt med äldreboenden för att bemöta behoven, säger Belous.

Alla rullstolar kommer från Sverige, likaså 40 sängar.

– Tidigare fanns här endast gamla slitna träsängar. De nya sängarna håller hög kvalitet och kommer att hålla länge, säger Belous.

De flesta av de cirka 50 brukarna är dementa åldringar.

– Men här bor även några yngre personer med funktionsnedsättningar som inte har anhöriga som kan assistera dem, säger Belous.

I 20 år har Läkarmissionen och Human Bridge skickat rull- stolar, sängar och annat material till äldreboendet i Revne

Brist på mediciner och utrustning

Boendet har 36 anställda. Sköterskan Ludmyla Bespala har arbetat där i 23 år. Hon finner inte ord för att beskriva hur standarden har höjts sedan leveranserna från Sverige startade.

– Det är svårt att ge enstaka exempel, men allt har blivit bättre, säger hon.

Däremot råder det nästan konstant brist på vissa mediciner och engångsartiklar, till exempel teststickor.

– Och så behöver vi nya blodtrycksmätare. Även de med bra kvalitet blir snabbt utslitna på ett ålderdomshem, säger sköterskan Natalia Kolomiec.

I tvättstugan tittar vårdbiträdet Snizhana Kubiak bekymrat på boendets två tvättmaskiner. Den ena kraschade för flera månader sedan.

– Den andra blir snabbt överhettad och stannar. Sedan tar det flera timmar innan den funkar igen. Ibland måste vi åka till andra platser och tvätta. Torktumlaren har också lagt av. På sommaren kan vi hänga tvätten ute, men nu på vintern måste vi hänga den i tvättstugan. Här tar det lång tid för den att torka, säger Snizhana.

Budgeten tillåter inte inköp av nya tvättmaskiner. Verksamheten finansieras av brukarnas pensioner, byrådet och donationer.

Snizhana Kubiak är vårdbiträde på äldreboendet i Revne. Hon är frustrerad över att boendets tvättmaskiner och torktumlare är trasiga. Budgeten tillåter inga nya inköp.

”Jag hoppas att kriget snart tar slut”

Det bor två brukare i de flesta rummen, men 62-åriga Irina Shoka har ett eget. Hon är blind och för elva år sedan, när båda hennes barn flyttade till andra orter, fick hon plats på boendet.

– Jag vet inte vart jag skulle ha tagit vägen om jag inte hade fått bo här. Jag kan inte komma på något som jag saknar här. Jag har kyl och kan koka kaffe på rummet. Och badrummet ligger precis bredvid mitt rum, säger Irina.

Att 50 brukare delar på två badrum bekymrar henne inte. Det gör däremot de återkommande raketattackerna.

62-åriga Irina Shoka har bott på äldreboendet i Revne i elva år. Hon är blind och hade ingen annanstans att ta vägen när hennes barn flyttade hemifrån.

I början av kriget gick man ur huse i byn för att hjälpa brukarna till källaren under flyglarmen.

– Men det var endast under krigets första dagar. Nu går ingen till skyddsrummet. Eftersom flyglarmen tjuter så ofta har vi tvingats vänja oss vid det, men jag blir alltid lika rädd och tänker ”kommer jag att överleva detta”. Jag brukar gå till min rumsgranne och vänta där tills det är över. Jag hoppas att det snart blir ett slut på detta krig, avslutar Irina.