Hans startade en insamling för Panzisjukhuset

Min vision har alltid varit läkarinsatser i hjärtat av Afrika där lidandet varit som störst. Det blev aldrig så! Men nu är det dags, med er hjälp! På Panzisjukhuset i Kongo kan jag nu, med era gåvor och genom dr Denis Mukwege och hans medarbetare, indirekt bota, lindra och trösta ytterligare några kvinnor och barn som lemlästats av krig och våldtäkt”

Texten ovan är Hans Brandströms egen, till insamlingen han startade i samband med sin 70-årsdag. Hans gäster skänkte hela 32 300 kronor till arbetet på Panzisjukhuset till förmån för överlevare av sexuellt våld i Kongo via Läkarmissionen. – Jag kom aldrig till Afrika eller Indien som läkare, så det kändes fint att få göra en insats dit jag själv aldrig hamnade, säger Hans Brandström.

Ett liv präglat av musik, gemenskap och läkarkall

Berätta om dig själv!

– Jag är en idrotts- och musikintresserad person som just kom från ett lunchgig med vårt lilla dixie-band på jazzklubben här i Visby. Hela mitt liv har jag arbetat som läkare och fortsätter, trots att jag är pensionerad. Jag växte upp i en stor familj med åtta syskon, där musik och scouting var en stor del. Min dröm var alltid att arbeta som läkare där behovet är som störst, men när det inte blev så känns det kul att få bidra på det här sättet.

Hur kom det sig att du ville arbeta utomlands som läkare?

– Jag växte upp i en familj där kyrkan och engagemang för andra var en självklar del av livet. Man samlade in pengar till missionärer, innan missionär blev ett fult ord, och hemma fanns en stark övertygelse om att ”man ska vara tacksam för det man har, men banne mig ge ifrån sig lite grann också”. De tidningar som fanns hemma hos oss var Göteborgsposten, Kalle Anka och Svenska Journalen. Trots att vi var en stor familj på tio personer, hade vi ofta någon missbrukare boende hos oss som behövde komma på fötter och fick ta vindsrummet ett tag. Mor var hemmafru, far var köpman i Göteborg, och våra somrar på västkusten var härliga. Men det var ett särskilt möte som satte spår – en läkare vi kände, som arbetade i Afrika på 60-talet. När han kom på besök samlades både vuxna och barn och lyssnade fascinerat. Han blev en av flera personer som har inspirerat mig.

Din insamling drog in hela 32 300 kr, fantastiskt! Men varför gjorde du detta?

– Ja, det var ju kul! Men det var inte jag – det var alla andra. Jag känner en tacksamhet till livet och har det jag behöver, och jag ville också skona mina vänner så att de slapp fundera över presenter. När jag sammanfattar mitt liv, så ser jag att jag aldrig kom till Indien eller Afrika som läkare. Jag har gått utlandskurser i katastrofmedicin och var redo att åka, men sedan hände det saker i familjen som gjorde att jag aldrig kom i väg.

Varför blev det Panzisjukhuset och kvinnor i Kongo?

– Det var en kombination av vad jag tycker är viktigt och vad jag har läst, att pengarna verkar hamna där de ska. Dr. Denis Mukwege är en modig kollega som driver en seriös verksamhet med kopplingar till både universitet och lokalsamhälle. Jag värdesätter att arbetet är vetenskapligt och beprövat, och Mukwege är en pionjär som utvecklat kirurgiska metoder för att operera svårt skadade kvinnor, sådant som inte står att läsa i många läroböcker. Men det handlar inte bara om kirurgi, utan också om mödravård och det förebyggande arbetet. Kvinnorna som överlever blir sällan hjältar, ofta blir de i stället utstötta. Det är så mycket grymhet i detta. Panzisjukhuset har ett gott rykte, det är viktigt när människor ska skänka pengar.