Med hjärta för barnen

Det är kvinnorna som bär framtiden. Först i sin kropp. Sedan med sin kropp, i sin famn. I byn Baakiwiri, Sydsudan, tränar de sig i konsten att värna och vårda den växande skatt som barn utgör.

– Jag har slutat att slå mina barn, och jag ger dem mat på bestämda tider. Jag är också noga med hygienen, så att de ska hålla sig friska, säger Clerel Lucie.

Hon är klädd i en orange kortärmad tröja, vilket signalerar att hon tillhör kommittén som leder arbetet med skydd av barn. Det sker inom ramen för ett projekt där byfolket i samarbete med Läkarmissionen tryggar tillgången till rent vatten och sprider kunskap om sanitet och hygien. Det är en kombination som räddar liv och utvecklar hela samhället i en positiv riktning. Här i Baakiwiri en bit utanför staden Yambio har man dessutom ett särskilt fokus på barnen. När Clerel ska skildra vilken skillnad projektet gör i byn så börjar hon med sig själv.

– Förut slog jag mina barn när de inte gjort som jag sa. Jag slog dem hårt. Det hjälpte inte. Men så blev jag uttagen till den här kommittén och fick en jättebra utbildning. Jag tog till mig det jag lärde och slutade slå mina barn. När våldet upphörde där hemma blev barnen först förvånade. Varför straffade mamma inte längre deras olydnad och ofog med stryk?

– Jag berättade vad jag lärt mig och förklarade, att jag inte längre tänkte slå dem för att de inte gjorde som jag ville. Och när jag blev snäll mot dem så blev de snälla mot mig och började uppföra sig bättre. Clerel tar sin uppgift i kommittén på största allvar.

– Vi har sett stora positiva förändringar i vår by. Jag önskar bara att kunde sprida den här kunskapen om hur man skyddar barn till andra platser. Men avstånden är stora, säger hon och börjar drömma om cyklar. Då skulle hon och de andra i kommittén kunna nå fler med sitt budskap.

I byn Baakiwiri har stora förändringar skett sedan man börjat undervisa om barns rättigheter.

Tradition möter förändring

Joseph Sakpaa är ledare för gänget med de orangea tröjorna. Precis som Clerel prisar han den utbildning som han och de andra i kommittén har fått. Kunskapen har rustat dem för ett uppdrag som handlar om att ändra attityder. Traditioner kan vara något väldigt fint. Men traditioner kan också vara destruktiva, låter han förstå.

– Förut behandlades barnen på ett felaktigt sätt här i byn. De måste från tidig ålder arbeta i jordbruket i stället för att gå i skola och utbilda sig. Uppförde de sig inte som föräldrarna önskade blev de slagna. Nu rättar vi till det.

Barnens rätt i centrum

Joseph pekar inte finger åt andra. Han var själv en del av detta, precis som Clerel.

– Jag tänkte inte på att det var fel. Att barn behandlades på det sättet var en del av systemet. Men så etablerades Läkarmissionens projekt i Baakiwiri. Att få tillgång till rent vatten från en borrad brunn centralt i byn, det var en dröm. Liksom att se livsvillkoren förbättras och byn utvecklas. Så Läkarmissionen – eller LM International som organisationen kallas internationellt – blev en välkomnad partner i framtidsbygget.

– När jag blev vald till ordförande i kommittén för skydd av barn fick jag en utbildning som verkligen gjorde skillnad. Jag såg vilka misstag vi gjort förut och började förstå hur vi kunde ändra sättet att behandla barn. Vad gör då det orangea gänget som tränats för sin mission?

– Vi går till skolor och till kyrkor och berättar. Vi talar om barnens rätt till utbildning, och deras rätt till nyttig mat och en respektfull behandling. Överallt där folk samlas, till exempel på marknader, finns vi för att informera och svara på frågor. På kort tid har vi sett resultat av det arbetet.

Stöd till unga mödrar

Resultat som är väldigt konkreta, säger Joseph. Allt fler föräldrar skickar sina barn till skolan. Man slutar att bruka våld i barnuppfostran. Och man blir noggrannare med hygien och får därmed friskare barn. En grupp som behöver särskilt stöd är unga kvinnor, ibland mycket unga, som blivit gravida och fött barn – och sedan övergivits av barnets far. Där sitter de med en aldrig påbörjad eller avbruten skolgång och ska försörja sig och sitt barn. Eller sina barn. Grace Ezekiel är socialarbetare med speciell inriktning på kvinnors och barns rättigheter. Hon tillhör Läkarmissionens stab som är stationerad Sydsudans huvudstad Juba. Att be henne berätta om projektets effekter är som att trycka på en knapp.

– Det har viktiga sociala funktioner som utgår från vattenbrunnen, den centrala samlingsplatsen. Inom ramen för projektet bildas grupper som tar itu med problem i vårt samhälle. Kvinnorna stärks, de får nya möjligheter, till exempel genom att tid frigörs till studier när de inte behöver gå lång väg för att hämta vatten. Och vi stöder unga ensamstående mödrar som behöver få någon form av utbildning och stöd så att de kan försörja sig och får råd att skicka sina barn till skolan.

Idag går fler barn i skolan, färre använder våld i barnuppfostran och hygienen är bättre sedan Läkarmissionens projekt startade i byn

Ringar från vattnet

Grace är något av en skyddsängel för kvinnor och barn som riskerar att drabbas av våld i nära relationer. Hon lyfter vikten av att påverka männens attityd. Kvinnor och barn ska inte behöva riskera att utsättas för övergrepp.

– Vi informerar männen om deras roll i samhället och familjen. Det är en del av projektet.

En varm dag går mot sitt slut i Baakiwiri. Skuggan lockar inte lika mycket längre. Några kvinnor sitter kvar i en grupp och samtalar medan barnen leker i deras närhet. Det ser ut som en idyll. På många håll i Sydsudan och i den unga nationens grannskap råder stor oro, orsakad av spänningar mellan etniska grupper och politisk maktkamp. Ekonomiska intressen eldar på striderna. Men här och nu i denna by är det lugnt och stilla. Allt är väl därmed inte frid och fröjd i Baakiwiri, låt oss inte överdriva. Fattigdom och matbrist är ett närvarande hot också här, liksom bristen på politisk stabilitet. Men man bygger framtiden i solidaritet med varandra, en framtid där de allra svagaste, kvinnorna och barnen, är inkluderade. Från brunnar med friskt vatten flödar hälsa. Som ringar på vattnet – eller ska man säga ringar från vattnet, sprids också kunskap och förändrade attityder. Och framtidshopp.