Stickning förenar generationer – möt designern bakom halskragen Tidevarv

Fin- eller fulstickning. Traditionellt eller nyskapande. Ensam eller tillsammans. Stickning rymmer en mångfald av uttryck och förenar generationer, både online och på stickcaféer runt om i landet. För Läkarmissionen har Simona Holmström Escanilla skapat halskragen Tidevarv.

Intresset för att skapa väcktes tidigt för Simona i konstnärshemmet i den gamla kvarnen vid Fyrisån i Uppsala. Med en pappa som var konstnär var ateljén och hemmet en miljö av ständigt skapande. Men stickningen blev en senare upptäckt.

– När jag var student saknade jag något att göra med händerna medan jag lyssnade på föreläsningarna. Jag blir lätt rastlös och stickning verkade så coolt.

Innan hon började sticka lyssnade hon på mängder av stickpoddar, men första försöket blev, som hon beskriver, ”skitfult och jättedåligt”. Hon stickade för hårt, ett vanligt nybörjarmisstag, och hade ingen som kunde lära henne. Första tanken var att stickning inte var något för henne, men stickpoddarna fortsatte ge inspiration kring färg, form och hur mönster kunde anpassas efter egen stil. Möjligheterna verkade oändliga.

– En dag gav jag mig bara den på det och började sticka en kofta. Jag hakade på en så kallad ”Knit along”, där man stickar samma mönster tillsammans med andra, till exempel i en Facebookgrupp. Då kan man ställa frågor och hjälpa varandra med knepiga moment.

Sedan dess har det blivit många koftor, tröjor och sjalar, samt utbildning i stickningskonsten. Det senaste är halskragen Tidevarv, som Simona har skapat för Läkarmissionen.

Skapar gemenskap över generationer

Hur ser stick-communityt i världen ut idag, för en oinvigd?

– Det är en stor, internationell och väldigt vänlig värld. De flesta som stickar är kvinnor, men åldersspannet är brett – från 15-åringar till 80-åringar – vilket är oerhört inspirerande. Stickspråket är dessutom internationellt. Jag stickar mest på engelska, ibland på svenska, så jag stickar väl på ”svengelska”. Det finns också flera sätt att sticka, beroende på hur du håller garnet och om du använder ett eller flera garner.

Vilken funktion fyller stickningen i ditt liv?

– Jag började sticka mycket till min dotter när jag var mammaledig. Idag hjälper stickningen mig att fokusera, till exempel under möten på jobbet eller som ett sätt att fördriva tiden när jag pendlar. En knepigare stickning passar perfekt när jag behöver koncentrera mig djupt, medan en enklare stickning är bra när jag bara lyssnar och låter händerna gå. Tidigare brukade jag rita eller kludda, men det fina med stickning är att det faktiskt blir något av det, en färdig produkt man kan vara stolt över och ge bort. Dessutom är det taktilt, garn är skönt att röra vid, och det är kul att utforska olika tekniker.

– Jag är mest en ensamstickare, men stickningen är också förenande. Man har alltid något att prata om, precis som andra pratar om fotboll.

Vilka trender finns idag inom stickning?

– Många vill återupptäcka traditionella sticktekniker. Samtidigt finns det en helt annan trend med lite punkig och galen stickning, där det inte spelar någon roll om baksidan är ful eller om garnändarna inte är invävda. Att plagget ser tydligt handgjort ut är inte längre något att skämmas för, tvärtom är det coolt. Stickningen var stor på 70-talet, blev töntig ett tag och fick en revival på 80-talet. Sedan runt 2005 kom en ny våg, med knasiga, färgstarka plagg där perfektion inte längre var viktigt. Men parallellt finns också det stilrena, minimalistiska och skandinaviska uttrycket. Idag ryms alla stilar.

Varför tror du att stickandet har återupptäckts på senare år?

– I en alltmer digital värld, där vi träffas mindre och rör varandra mindre, så blir det viktigare med något taktilt. Det är ett hantverk som grundar oss och tar oss tillbaka till tradition, något som vi kan prata om med de äldre, men även med de yngre. Stickning tar oss både bakåt och framåt mot något nytt.

– Jag älskar att ge bort saker jag stickat. Den som bär något en annan person har stickat, går runt med en evig kram. Jag hade ett projekt där jag stickade en accessoar till varje person jag älskar, inspirerad av min mormor. Virkade en sjal till min mormor som hon alltid bar när hon ville vara fin. När hon gick bort begravdes hon med den sjalen. Hon kunde se i varje maska att jag tänkt på henne.

Stickmönstret för Läkarmissionen, hur tänkte du när du konstruerade det?

– Om man är nyfiken som nybörjare ska man enkelt kunna plocka upp det här mönstret och börja sticka. Man behöver bara kunna räta och aviga maskor samt enkla minskningar, allt är noga beskrivet i mönstret. För den som vill utmana sig går det att sticka i flerfärg och använda restgarn. Jag inspirerades av ”rebellstickning”, där allt inte måste vara perfekt. Att garnet har olika tjocklek och övergångarna inte blir perfekta är en del av charmen. Mönstret är en enkel ribbstickning; en rät och en avig maska tillsammans i olika kombinationer. En perfekt första rundstickning att våga sig på, och halskragar är dessutom väldigt praktiska när man är frusen på hösten och vintern. Det finns väl inget bättre man kan göra just nu när det är så mörkt överallt, än att sticka och samtidigt bidra till att hjälpa andra.

Sticka Tidevarv – och låt din stickning göra skillnad

Halskragen Tidevarv är ett unikt mönster framtaget för Läkarmissionen – ett enkelt och rogivande projekt, skönt att bära och fint att ge bort. När du ger en gåva på minst 50 kronor får du mönstret skickat till din mejl och bidrar samtidigt till att hjälpa människor i utsatthet.

Ge en gåva – få mönstret som tack