”Mormor” nattvandrar där polisen inte vill gå

Monika Lindström, 76 år, söker dem som alla andra dömer ut. Hon är en av fem finalister till Läkarmissionens Vänlighetspris 2026.

Monika Lindström, 76 år, är ingen vanlig pensionär. När andra ser "På spåret" eller "Bingolotto" packar Monika sin väska med snack-packs – små paket med mat, dryck och lite godis. Efter midnatt ger hon sig ut på stan, gärna till de farligaste områdena dit inte ens polisen vill gå.

– Det finns ju ingen mening med att hjälpa dem som redan har det bra. Jag söker de ungdomar som andra dömer ut, och som ingen tycker om, säger Monika och fortsätter:

– Jag lyssnar och hör deras berättelser. Jag tycker om dem.

Tycker om att hjälpa andra

Monika diagnostiserar sig själv med en åkomma hon kallar ”hjälpsyndrom”. Hon kan helt enkelt inte låta bli att hjälpa andra människor. Det har hon gjort sedan 1970-talet. I dag har hon mer att göra än någonsin. Vart hon än vänder sig finns behov av hjälp och stöd. Ibland tillsammans med olika frivilligorganisationer, men lika ofta i den egna verksamheten, One Step.

Monika har nattvandrat sedan hon blev pensionär och hennes egna barnbarn var ute på nätterna. Hon går ensam, efter midnatt, helst till de stökigaste platserna i Ljungby och Växjö. Där det finns vapen, droger och annat som skrämmer de flesta. Men i stället för hot och våld blir det kramar, igenkännande leenden och kärleksfulla tillrop. Den tuffa stämningen blir uppenbart mjukare, vänligare och lugnare.

Vill vara allas mormor

Monika är helt enkelt allas ”mormor” som kommer för att se hur ungdomarna har det. Och hon känner sig aldrig rädd, inte ens i de områden som polisen varnar henne för. Hon är inget hot – bara vänlighet och omtanke. Den mormor som många tycks sakna.

På dagarna är hon lika engagerad i andra projekt. ”Hjälpsyndromet” gör att hon hittar samhällets olycksbarn överallt. Ibland delar hon ut mat eller kläder. Ibland fixar hon boende för hemlösa, missbrukare eller flyktingar. Inför jul packar hon julklappar för barn. Dessa delas sedan ut till intagna på sex olika kriminalvårdsanstalter i södra Sverige. Den intagne skriver adressen till sin son eller dotter, som därmed får en kärlekshälsning från en frånvarande förälder. En uppskattad hälsning i juletid.