Urban byggde ett sjukhus i Indien

När Urban, professor i reumakirurgi gick i pension ville han fortsätta göra skillnad. Tillsammans med sin indiske kollega växte idén fram om att bygga ett sjukhus för fattiga reumatiker i Odisha, en av Indiens mest utsatta delstater.

”Jag är en 78-årig pensionerad professor i reumakirurgi. Större delen av mitt yrkesliv har jag varit verksam på Lunds Universitetssjukhus, där jag behandlat patienter med reumatiska sjukdomar.

När jag gick i pension kände jag att jag behövde en meningsfull sysselsättning, eftersom jag är frisk och aktiv. Min indiske kollega Rabi Dash, som har arbetat över 30 år som reumatolog Sverige och som jag har haft samarbete med när det gäller barnreumatiker är född i Odisha, en av de fattigaste delstaterna i Indien. Efter sin mors bortgång ärvde han en tomt i Balasore och frågade mig en kväll:

”Ska vi inte bygga ett litet sjukhus där och hjälpa fattiga som inte får någon behandling för sina reumatiska sjukdomar?”

Det samtalet blev startskottet för Indo-Swedish Rheumatology Foundation – en insamlingsstiftelse som idag finansierar ett sjukhus för reumatiker i regionen.

Långa köer för hjälp

Det är lika vanligt med reumatism i Indien som i Sverige, ca 2% av befolkningen är drabbad. Skillnaden är att Odisha med sina 44 miljoner invånare har tillgång till endast ett fåtal reumatologer. I Sverige är vi 10 miljoner invånare och har tillgång till många hundra reumatologer. I Indien lämnas flertalet reumatiker helt åt sitt öde, och utan behandling riskerar unga människor att redan i 25-årsåldern bli svårt handikappade på grund av förstörda leder.

Sjukhuset, som fick sitt namn efter Rabis mamma Shakuntala, invigdes i Balasore 2013 och erbjuder gratis behandling för fattiga patienter. Vi undersöker dem kliniskt och röntgenologiskt, ger kortisonsprutor och förskriver effektiva bromsmediciner – samma behandling som vi ger reumatiker i Sverige. Läkemedlen, som till stor del tillverkas i Indien, kostar en tiondel av priset i Sverige. För de allra fattigaste, som inte har råd med medicin, kan vi hjälpa till med finansieringen. Det fåtal som kräver kirurgisk åtgärd kan vi remittera till universitetssjukhuset i Cuttack 25 mil bort i södra Odisha.

Vår närvaro på Shakuntala hospital i Balasore annonseras i lokala tidningar, och köerna ringlar långa.

Donationer som gör skillnad

Sedan starten har vi hjälpt otaliga patienter. För att nå ännu fler reser vi ut till avlägsna byar och tar emot patienter i tillfälliga kliniker. Svenska reumatologer samarbetar med Rabi Dash, som besöker sjukhuset regelbundet för att stanna och arbeta i några veckor. Några gånger om året har han sällskap med svenska reumakirurger.

Jag besöker regelbundet Rotaryklubbar, Lions clubföreningar osv. för att presentera och berätta om vårt projekt, i hopp om att få in donationer. Många av våra svenska patienter med reumatism har också engagerat sig och valt att stötta projektet. Tillsammans har deras generösa bidrag gjort det möjligt för oss att finansiera sjukhuset och hjälpa ännu fler människor i nöd.

Under våra första år upptäckte vi fall av barn och vuxna med sneda ben och mörka tänder. Vid undersökning av en skolas vattenpump upptäckte vi att vattnet var förorenat med höga halter fluor. Fluorförgiftning orsakar inte bara fysiska deformiteter utan även skador på inre organ, kognitiva nedsättningar och förkortad livslängd.

Rent vatten och bättre hälsa

Tillsammans med ett företag från Stockholm har vi byggt en solcellsdriven vattenreningsanläggning, som nu förser skolbarnen med rent dricksvatten. Vi hoppas på förbättrade hälsoutfall och planerar uppföljning till våren.

Dessa år har varit fantastiska. Jag har hjälpt människor i mitt yrke hela mitt liv, så det har man i blodet så att säga. I Sverige är vi ju lite mer bortskämda med småkrämpor. Risken att få in patienter med bagatellartade åkommor är obefintlig i Indien, man kan hjälpa alla patienter.

Om en ung patient insjuknar i ledgångsreumatism och får adekvat behandling, så kommer hon att kunna leva ett nära normalt liv. Utan behandling får hon ett eländigt liv.

Ett sjukhus som förändrar liv

Vi kan lindra smärtan med medikamenter påtagligt när patienten har insjuknat, men redan uppkomna felställningar som sneda knän och krumma händer det kan vi inte påverka. Det går inte att vända förloppet, med det går att bromsa.

Jag har ägnat elva år som ordförande för stiftelsen och mött en enorm tacksamhet från de människor vi hjälper. Många faller på knä och gråter av glädje efter att ha fått behandling. Även små donationer från Sverige har skapat stora förändringar här. Vi har nu kunnat anställa en läkare och en sjuksköterska, som arbetar flera dagar i veckan.

Från ett kollegialt kvällssamtal, en mammas död och en liten tomt, så har detta vuxit till ett viktigt ställe i Indiens fattigaste delstat, det får man nog faktiskt säga”.