Christina stickar kläder till Ukraina

För Christina Kruus, 77 år, blev stickorna ett sätt att förena nytta med glädje. Det som började som enkla gåvor till behövande i Sverige har vuxit till ett livsviktigt stöd för människor i krigsdrabbade Ukraina.

”Hjälpstickandet”, som jag kallar det, började jag med för ungefär fyra år sedan. Jag har varit pensionär ett tag nu och bor ensam. Jag har både barn och barnbarn, så jag är inte ensam i världen, men det kan ändå bli många ensamma kvällar framför tv:n.

Jag började med sockor och vantar till Stadsmissionen, och även mössor och halsdukar när jag såg att en kyrka efterlyste varma kläder att ge som julklappar till behövande.

När kriget bröt ut i Ukraina blev det så påtagligt och nära, och jag hörde att soldaterna behövde varma sockor och vantar. Då kändes det som en självklarhet att börja sticka för dem, och sedan dess har jag fortsatt. Nu stickar jag raggsockor, barntröjor och babysaker till behövande i Ukraina.

Stickglädje som blir till omtanke

En socka blir ofta klar på en kväll. På hösten och vintern har jag mer tid över och vill gärna ha något att göra med händerna. När jag arbetade som IT-konsult hade jag alltid fullt upp, men på fritiden har jag alltid älskat att sy och sticka, både till mina barn och mig själv. Jag har alltid haft det i händerna, så att säga.

När jag tänker på soldaterna vid fronten blir det tungt, det är inte säkert att sockorna jag stickar åt dem ens hinner slitas ut. Och det är svårt att förstå att barn ska behöva uppleva krig och elände. Det känns meningsfullt att kunna göra något jag tycker om och samtidigt hjälpa andra. Att veta att någon som verkligen behöver det, kan ha nytta av det jag skapar känns bra.