Skapar vilorum för själen

Marlene Agemo är för många känd som Fru Vintage. Med 50 000 följare på instagram och ytterligare tusen på sin blogg har hon skapat sig en tydlig röst i dagens mediebrus. Med den vill hon inspirera människor via det visuellt vackra till att göra gott för andra.

Marlene Agemo bor på en hästgård utanför Märsta där hon och maken Marcus, eller Mackan, som han kallas, har skapat en plats där familjen, kreativiteten, lugnet och friheten ryms.
De som följer hennes instagramkonto, Fru Vintage, podden ”11-kaffe med Fru Vintage” eller hennes blogg, ser hur flödet fylls av ljuvliga bilder från gården.
När jag når henne över telefon en fredagseftermiddag möter hon mig med samma värme och trygghet som jag upplevt när jag har lyssnat på hennes podd, 11-kaffe med Fru Vintage. Hon berättar att hon sitter i sitt kaffehus som maken byggt hemma på gården och ibland hör jag tuppen gala i bakgrunden.
– För mig är det en självklarhet att använda det jag har skapat till att hjälpa och även inspirera andra att hjälpa. Och jag märker att det finns en stark vilja därute till att göra gott för andra. Jag tror att vi i samhället idag har förlorat på att vi är så egoistiska, mycket handlar om jag, mig och mitt. Vi behöver verkligen varandra och leva för någonting större, säger Marlene.

Den som bara ser de bilder hon lägger upp på instagram kan luras att tro att Marlenes liv alltid varit enkelt, men den vardag hon har i dag har hon och Mackan kämpat hårt för att nå.
– Vi hade det riktigt knapert när jag var hemma med barnen och vi levde på en lön. Jag tror att tacksamheten över det man har växer när man vet var man kommer ifrån. Jag ser det inte som något negativt att vi levde under existensminimum under en period i livet. Vi pratar ofta om att vi inte är lyckligare idag med hästgård och allt, vi var minst lika lyckliga då. Sen har våra barn fått se framstegen som vi har gjort under åren, det lär en någonting som jag tror att man har nytta av för resten av livet.
Och den tacksamheten är något hon vill ska genomsyra hennes närvaro på nätet.

Marlene är en känd profil på Läkarmissionen. I fyra år arbetade hon med secondhandverksamheten. Hon tog fram ett koncept för hur butikerna skulle se ut med inredning, styling och färger samt utvecklade en manual för arbetet i butikerna.
Men när jobbet var som roligast fattade hon ett stort beslut. Hon sade upp sig för att satsa på sina projekt inom Fru Vintage-konceptet och ha friheten att bestämma över sin egen tid.
– Jag hade en inre övertygelse och ett driv att bygga upp något eget för att få en röst. Med tiden har vägen utkristalliserat sig och blivit mer tydlig. Idag är jag så glad över vad det resulterade i.

Den starka inre övertygelsen genomsyrar Marlenes väsen. På frågan om var den kommer ifrån svarar hon utan tvekan:
– Hela min grund vilar på min gudstro, det är en kompass jag har burit med mig hela livet. Tron hjälper mig i livets upp- och nedgångar och att fatta de stora besluten.
Den fanns med när hon träffade sin man. Trots unga år visste hon på en gång att det var dem.
– Jag var 13 år när Mackan frågade chans och vi var övertygade redan då att det här är för livet. Och det är min övertygelse när det kommer till relationer, att det handlar om att fatta ett beslut mer än känslor. Det beslutet är med en när man träffas, gifter sig men framför allt ett val man gör varje dag. Vi väljer varandra.
Nyligen firade de 30 år som gifta och gav varandra åter samma löfte som när de var unga, att alltid prioritera deras relation först.
– Som unga hade vi inte några direkta förebilder när det kom till relationer. Mina föräldrar skiljdes efter många år tillsammans och Mackan levde med en pappa som var missbrukare. Han är nykter sen många år tillbaka och hans föräldrar har varit gifta i över 60 år vilket är fantastiskt. Men just då hade vi inga förebilder. Det vi hade med oss var dock vetskapen om att man måste jobba hårt på sin relation, att inget kommer gratis.
– Men att vi tidigt tog samtalet om att prioritera varandra har räddat oss på flera sätt. Vi har varit noga med att planera in tid ihop, speciellt under småbarnsåren. Det är väldigt praktiskt och krasst egentligen, jag tror mycket handlar om en inställning. Generositet är också viktigt för oss, om båda lever för att göra varandras liv bra behöver man inte hålla på att fajtas om sin egen rätt hela tiden. Om jag vet att Mackan gör allt för mig då är det inte svårt att göra detsamma för honom.
Marlenes svärföräldrar bor också på gården och sonen som precis flyttat hem från USA med sin fru, bygger nu en lägenhet på ägorna. Att leva tillsammans över generationerna är något hon värdesätter högt.
– Familjen betyder verkligen allt. Att ha varandra är en enorm styrka, att ta hand om varandra. Just nu under corona har jag lärt mig mycket om vad som verkligen är viktigt, jag tror att många av oss kommer att omvärdera våra liv efter den här perioden. Vi tvingas dra ner på tempot och det tror jag gör gott för många.
Vad vinner ni på att leva som ni gör, över generationsgränserna?
– Just det här att dela vardagen är fantastiskt! Man förebygger ensamhet hos de äldre och våra barn har kunnat springa över till farmor och farfar när de velat. Det är ett annat tempo när barn umgås med äldre, det är inte samma stress och tiden finns till att läsa en bok och umgås.
Men man behöver inte bo på en gård för att få till det, tillägger Marlene, man kan bygga livet på andra sätt och se till att närheten finns där.

För tre år sen blev Marlene själv mormor och man kan nästan höra hur hon ler när hon berättar om sitt barnbarn Alessio.
– Det är verkligen livets efterrätt! Vi pratar ofta om vilken vinst det är att vi har hållit ihop så att vi kan ge Alessio en trygg plats. Det har även stärkt och förnyat min och Mackans relation. Vi har blivit mormor och morfar och njuter av varje sekund med honom, men när han åker hem till sina föräldrar kan vi återgå till vårt igen, säger hon med ett skratt.
Har du tid att njuta av allt det vackra du har skapat runt dig och den plattform du byggt upp?
– Ja absolut! Jag tänker på det varje dag, men jag ser det inte som att jag har nått mitt stora mål och att jag är färdig. Det finns så mycket jag vill uppnå, men absolut, jag unnar mig själv att njuta.