Din gåva förändrar framtiden!
Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i ett 40-tal länder i fyra världsdelar.
Maimouna Issaka utbildar kvinnor i byar där de borras nya brunnar.
Text: Conny Sjöbrg
Foto: Torleif Svensson
I sex år studerade 28- åriga Maimouna Issaka vid universitet i Niger med specialinriktning på hygien och sanitet. Sitt första jobb fick hon hos Läkarmissionens partner IAS. Och att Maimouna är ung och kvinna, har aldrig varit ett problem i kontakten med byborna. Tvärtom.
– Männen verkar föredra att jag är kvinna, eftersom större delen av mitt jobb går ut på att samtala med kvinnorna, då det traditionellt är deras ansvar att hämta vatten. Däremot blir kvinnorna ibland förvirrade, eftersom jag gör samma saker som, och är jämställd med, männen i teamet.
Från början var Maimounas uppgift att undervisa byborna om vikten av god hygien. Det vill säga allt från att gräva ordentliga toaletter och att regelbundet tvätta händerna, till att få dem att hålla djuren separerade från där de själva vistas.
– De är vana vid att getterna bajsar var som helst och att hönsen springer ut och in i hyddorna. De förstår när jag förklarar varför det inte är bra, men det tar tid att ändra mentalitet och beteende. Att få dem att leva så.
"Det går bra att jobba för en kristen organisation, trots att jag är muslim. De respekterar mig och jag respekterar dem”, konstaterar Maimouna Issaka.
Numera har Maimouna ansvar för hela genomförandet av brunnsprojekten i ett distrikt. Hon sköter planeringen av alla aktiviteterna och håller kontakt med de lokala myndigheterna.
– Vi är på väg att ändra vårt sätt att arbeta, på grund av de erfarenheter vi har gjort, säger hon och förklarar:
– Vi jobbar mycket mer på djupet med våra lokala vattenkommittéer nu. Det är bara de som i längden kan se till att brunnarna fortsätter att fungera, och ger byn rent och friskt vatten efter att vi har lämnat.
När Maimouna började arbeta för IAS fick hon först be sin pappa om lov. Hon skulle ju bo långt ute på landet, flera veckor i sträck, men han sa okej. Fram till dess hade hon bott hemma. En detalj hade hon dock utelämnat. Hon skulle sova i tält!
– Jag ville inte oroa min mamma, och jag var faktiskt lite rädd själv. Men det var fantastiskt, säger Maimouna och ler med hela ansiktet. Varje medlem i teamet hade ett eget litet tält.
– Det fanns en kvinna till i gruppen och vi såg alltid till att våra tält låg i mitten. Och när vi behövde gå på toaletten följdes vi åt, berättar hon.
Numera försöker de hyra hus någorlunda nära byn, som används både som kontor och bostad. För snart ett år sedan gifte sig Maimouna, men det fick henne inte att sluta arbeta.
– Min man är mycket förstående och visste vad han gav sig in på när han gifte sig med mig, säger hon och skrattar.
– Jag älskar mitt jobb och tänker fortsätta med det, även om vi får barn.
Vad ser du då för resultat av ditt arbete?
– Brunnen har en enorm effekt på det dagliga livet i byn, allra mest för flickorna. De går i skolan nu. Förut tog det sådan tid att hämta vatten, att det inte var möjligt. Men även relationerna mellan män och kvinnor påverkas. Förr var det bara männen som förde byns talan. Nu deltar kvinnorna i diskussionerna och vågar utmana sina män mer. Männen är också nöjda med att vattenfrågan prioriteras. ”Tack vare brunnen är maten klar när jag kommer hem på kvällen”, säger någon, och en annan tillägger ”nu behöver min fru inte längre vara borta på natten, för att vänta på sin tur vid de källor där det finns vatten nattetid”.
