Din gåva förändrar framtiden!
Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i ett 40-tal länder i fyra världsdelar.
”Det är inte min sak att döma. Mitt arbete är att rädda liv.” Dr Mukwege
Debatt: Johan Lilja, direktor på Läkarmissionen.
I en värld där polariseringen ökar, motsättningar mellan grupper blir allt tydligare, och där politiska ledare försöker navigera i en allt snålare terräng så blir det också allt viktigare att lyfta fram exempel där olika uppfattningar kan stå över hat och hämnd.
Under mina år som biståndsarbetare har jag mött den verkliga ondskan. En av mina kenyanska kollegor mördades på kontoret. Överfallet var över på ett ögonblick. Hon var död redan när jag kom fram. När jag någon dag efter dådet skulle besöka familjen för att visa mitt deltagande hade en mobb ställt sig utanför huset. På en given signal haglade spjut över bilen där jag satt. Skräckslagen och överraskad. Det var ingen tvekan om avsikterna. Öga för öga, tand för tand.
De menade att Pamela inte borde ha dött. Hon höggs ner på sin arbetsplats för att hon inte ville medverka till korruption. Hennes jobb var att ge stöd till de allra fattigaste. Familjens reaktion var att vi inte hade skyddat henne tillräckligt. De önskade hämnd.
En kort tid därefter möter jag familjen igen på Pamelas begravning. Där går jag fram och säger följande till dem som samlats. ”Oavsett vilken ondska som möter oss deklarerar vi här och nu, att de kan mörda oss en efter en, men vi kommer att fortsätta att stödja de mest utsatta och svaga. Våldet får aldrig segra.”
Klart att det kan uppfattas naivt, men där och då förstod familjen att jag inte var motståndaren. Vi kan ha olika uppfattningar om skuldfrågan, men vi kan fortfarande uppskatta varandra och förstå varandra.
Mina år i Sydafrika, långt senare, har lärt mig att fördomar kan skapa spänningar som bottnar i generationers utsatthet för en orättvisa som enbart baserades på hudfärg. Det är inte enbart hjältar som Nelson Mandela som ger mig hopp för framtiden. Det är alla unga människor som utbildas sida vid sida och umgås hjärtligt med varandra. Där hudfärg inte skapar barriärer, och där kulturskillnader är en tillgång istället för en belastning.
Vad är nyckeln till ett bättre samhälle? Vilka förutsättningar behöver råda för att ett samhälle ska resa sig ur fördomsfullhet och förtryck? För mig börjar allt i det lilla. Genom att visa vänlighet även mot oliktänkande och vara öppen där andra vill stänga. Att förespråka en vänlig vecka är så mycket mer än en positiv gest, det är att låta det lilla vara med och förändra det stora.
