Din gåva förändrar framtiden!
Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i ett 40-tal länder i fyra världsdelar.
”Utbildning är det bästa vi kan ge!” säger Ingvar Guldstrand som var Läkarmissionens styrelseordförande i över 40 år.
Text: Eva Nordenstam von Delwig
Även om vi inte gör så stort väsen av det så fyller Läkarmissionen 60 år i år. Organisationen startade efter ett upprop i Svenska Journalen om att stödja ”läkarmission”. Svenska Journalen fanns långt före Läkarmissionen och var då, 1958, en stor veckotidning.
En av de eldsjälar som arbetat med att få Läkarmissionen att växa är Ingvar Guldstrand som var Läkarmissionens styrelseordförande i över 40 år. Han har varit med i både med- och motgång.
Hur såg organisationen ut när du tillträdde 1979?
– Läkarmissionen samlade då in 4–5 miljoner per år och vi redovisade det som ett konto i Svenska Journalen. Bland det första jag gjorde som ordförande var att formalisera stiftelsen med huvudmän och anpassa redovisningen till vad som krävdes av myndigheter. Sedan har det skett en succesiv förändring genom åren.
Är det något du är speciellt stolt över när du tänker tillbaka på dina år på Läkarmissionen?
– Det finns många projekt som jag är stolt över. Som arbetet i Rumänien till exempel, som startade med matpaket till gatubarn och sedan har haft en fantastisk utveckling genom åren. Alfabetiseringsprojekten i Sydamerika har också utvecklats till att i dag innefatta spargrupper och mikrokrediter.
– Överhuvudtaget tycker jag att när det är möjligt, så är utbildning det absolut bästa att ge människor. Då kan de skapa sig ett eget liv.
Nobelpristagaren Denis Mukwege är en person som Läkarmissionen har haft kontakt med länge. Minns du ditt första möte med honom?
– Jag träffade doktor Mukwege i Kongo första gången och då var det ju inte så märkvärdigt runt honom. Däremot när han skulle göra sin specialistutbildning i Frankrike hade vi ett möte på PMU, Pingsmissionens utvecklingssamarbete, tillsammans med Åke Boberg som var missionär och som tyckte att vi skulle göra en speciallösning runt doktor Mukwege. Annars har vi aldrig bekostat utbildning för enskilda personer, men vi gjorde ett undantag där och Mukwege redovisade tydligt att han efter utbildningen skulle åka tillbaka för att hjälpa sitt folk.
Är det något du skulle velat gjort annorlunda under dina år?
– Alla projekt har inte utvecklats som vi hade önskat, men jag tycker inte vi har misslyckats totalt med något. Och jag är tacksam för Läkarmissionens olika ledare som har haft olika kompetenser och betytt mycket för utvecklingen.
